Varför jag är en bättre förebild än Blondinbella.

Detta kan bli mitt mest ödmjuka inlägg hittills.

Jag har, liksom lite från distans fast ändå närvarande, följt livet i luckan som uppstod när Blondinbella uttalade sig om könsneutrala omklädningsrum, med anledning av att Södra Latin inför just sådana. Hon skrev ett inlägg på sin blogg där hon mer eller mindre sågar det faktum att det finns andra könsidentiteter än man och kvinna, och undrar ifall alla feminister och genusivrare vill att alla ska bli könslösa, ungefär. Hon lägger, på ett ironiskt sätt, fram fler förslag, som könsneutrala toaletter och könsneutrala klädavdelningar i butiker. Det roliga i historien är att hon verkar inte fatta att hennes förslag faktiskt är genuint bra. Hursomhaver, detta är inte första gången hon attackerar folk som avviker från normen. Jag har aldrig gillat hennes åsikter, och gillar dem inte bättre nu, om jag uttrycker mig jättejättejättesnällt.

Men: Det som provocerar mig mest i denna härva är inte att hon har dessa människohatiska åsikter, utan att folk FORTFARANDE tjatar om vilket fantastiskt bra förebild hon är för unga tjejer. Ursäkta mig? På vilket sätt är hon en bra förebild? För att hon gjorde karriär genom att blogga om ett liv hon inte levde, enbart för att provocera och få läsare? Ok, kanske inte. Argumentet folk har är att hon typ driver tre företag, har släppt en tidning där hon blåste läsarna på pengar och fått en föreläsningsturné inställd (och försöka stämma arrangören då den blev inställd, när detta berodde på att för få biljetter sålts. Lol). Hon har även ställt upp naken på nåt tidningsomslag under parollen "Size Me", där hon fokuserade på utseende. Dessutom hånar hon sina läsare och menar att alla som kritiserar henne är avundsjuka kvinnor som inte tål starka framgångsrika kvinnor som vägrar Jante :'( Ok, driva tre företag är kanske ingen barnlek, det håller jag med om. Men: Gör detta henne till en bra förebild?

När vi säger att Blondinbella är en förebild på denna grund, att hon typ tjänar en massa pengar, så säger vi även, rent indirekt, att det är ok att ha människohatiska åsikter, så länge du tjänar en massa pengar. För även om det skulle vara så att hon faktiskt inte tycker såhär dåligt om icke-normativa samhällsgrupper som hon gör, utan skriver sånt här enbart för att provocera och få fler sidvisningar (= mera PENGARRRRRRR), så innebär detta att vi, när vi fortfarande tjatar om att hon är en bra förebild, även säger att det är ok att skriva kränkande skit på sin blogg, så länge du tjänar en massa pengar.

Jag är så trött på denna cyniska syn på våra medmänniskor: Att endast se sina medmänniskor som siffror i statistiken, siffror som i förlängningen genererar PENGARRRRR. Åh, pengar, meningen med livet. Pengar pengar pengar. Smaka på ordet: PENGAR!

Men ja, jag kanske bara är avundsjuk på hennes framgång (loooooooolololololol). För jag bloggar gratis (tagit beslutet att inte införa reklam i min blogg). Jag debatterar gratis. Vikarierar på en kommunal skola och tjänar en bråkdel så mycket som henne. Har alltså inte lika mycket pengar som henne. Pengar pengar pengar PENGARRRRRRR. *ler Joakim von Anka*

Och nu, till huvudnumret: Hur är jag en bättre förebild för unga tjejer än Blondinbella?

Jag skulle aldrig ställa till med skandaler eller medvetet skriva något provocerande för att locka läsare till min blogg och få mer pengar. Alltså, ska sanningen fram så är pengar inte riktigt min grej. Jo, på riktigt.

Jag vill göra skillnad, på riktigt, genom att debattera, blogga och jobba med barn och unga på skolor. Vara en RIKTIG förebild. Jag har valt att jobba just på en skola, eftersom jag där kan bekräfta eleverna på ett medmänskligt sätt och stärka deras självkänsla genom att låta dem veta att deras människovärde aldrig sitter i deras framgång och utseende. Genom att låta dem veta att de är fantastiska medmänniskor, oavsett könsidentitet, sexuell läggning, utseende och betyg. Och detta gör jag inte genom att stå på en scen och berätta om hur jag lyckades med mitt företagande, utan att se eleverna för de personerna de är. Det är ibland tufft, speciellt när klasserna är stora och det är många elever som jag vill ge min uppmärksamhet, men det är värt det. Det är värt den lilla lön jag får. Jag drömmer inte om vad jag ska göra med min lön, jag funderar istället på hur jag bäst ska lära ut ovärderlig kunskap till eleverna, hur jag på bästa sätt kan bekräfta och stärka dem. Det trista är kanske att jag inte når så jättemånga när jag agerar på en skola, men å andra sidan har jag ju min blogg. Även här vill jag stärka unga, och inte trigga dem till att köpa skit de inte behöver och starta företag de inte vill driva. Aldrig få dem att känna att de endast duger om de tjänar en massa pengar, om de passar in i normen.

Jag skriver med kärlek, jag jobbar med kärlek och jag agerar med kärlek. Det är klart att jag måste jobba för att få lön och leva och så, men knappast på bekostnad av hur barn och ungas mår. Min inkomst får aldrig vara högre än priset på barn och ungas självkänsla.