torsdag 26 mars 2015

Aaaaawwww yeah!

Spelar Portal. Kör utmaningar pga klarade av "vanliga" rundan lite väl fort. Känner mig lite som en master of the universe (guldmålet var 3 portaler). <3


måndag 2 mars 2015

Jag önskar att jag inte hade en kropp.

Så många gånger jag som yngre önskade att jag inte hade en kropp, en fysisk kropp. Jag önskade att jag var en hjärna, att jag var min hjärna, att jag bara var en hjärna, som Ypsilon i En levande själ. Jag önskade att jag inte hade ett utseende, att folk inte såg mig, utan att de bara anade mig genom min hjärna. Att min hjärna var allt som behövdes. Men min hjärna behöver ju ett hem; min kropp. Som alla andra. En hjärna utan kropp överlever inte. Vi lever inte i En levande själ. Vi är våra kroppar, också. Våra kroppar, som aldrig bara är en kropp, utan kroppar med koder. Min kropp hade, och har, en kod, precis som din och alla andras. Min kropp kodades som: ung tjej, söt tjej, tjej. Mest tjej. Alltid tjej.

Jag var alltid tjej, och alla fördomar som kommer därmed. Jag var aldrig jag. Jag var aldrig min hjärna. Jag är fortfarande aldrig min hjärna. Jag var min kropp. Jag är fortfarande min kropp. Min kropp har åldrats, men den är fortfarande kodad. Jag ville aldrig vara kodad, jag ville bara bli sedd. JAG ville bli sedd, inte min kropp. Ibland vill jag såklart att min kropp ska bli sedd, men nästan alltid vill jag bli sedd. Men jag blir inte sedd när en kropp står i vägen. Så jag ville sluta ha en kropp, jag ville att endast min hjärna skulle existera. För min hjärna innehåller mitt jag. Min hjärna är jag. Jag ville nog vara som en ande snarare än Ypsilon, där han bor i lite vätska med ett öga. Jag ville vara en röst utan koder, jag ville få vara fri. Jag är inte fri i min kropp. Min kropp är ett hinder för mitt jag. Jag har känt mig som mest fri när jag fått vara anonym, när ingen vetat om min kodning. När min anonyma röst och mitt jag har varit det enda som räknats, inte min kropp. Det har varit en frihet att få vara utanför sin kropp.

Och då har jag ändå på många sätt en privilegierad kropp. Den är vit, den är normfungerande, den passar in i skönhetsidealen rätt bra. Och ändå har jag så hett önskat att jag inte har en kropp.