tisdag 29 april 2014

Ta ansvar för var din sperma hamnar.

En intressant sak med många fertila män med kuk är att de blir arga om den andre (oftast en kvinna med livmoder, men åtminstone någon med livmoder) blir gravid med deras barn, trots att det inte var meningen (nu räknar jag in sex som har varit frivilligt, dvs inte våldtäkter). Kan inte män med kuk börja fatta att de alltid tar en risk när de har barnalstrande sex, även om p-piller och annat är inblandat? Liksom, vill ni verkligen verkligen VERKLIGEN INTE ha barn nu och med denna kvinna så kanske ni ska använda kondom, för att vara på den säkra sidan, eller kanske inte ha barnalstrande sex alls (och istället ha typ oralsex)? Om ni inte vill använda kondom eller bara ha oralsex, så får ni vara beredda på att ta risken att det blir barn. Ni kan inte komma och säga att en kvinna ”lurade er”: ni har nämligen också ett ansvar för er reproduktiva förmåga.

Jag, som har livmoder, tar en risk varje gång jag väljer att ha barnalstrande sex med en fertil kukbärare, för även om jag tar p-piller så finns det ingen garanti för att det någon gång faktiskt kan gå snett och det blir barn mot min och den andres vilja. Jag har haft tur hittills, men det är å andra sidan inget jag iskallt kan räkna med även i framtiden. Jag tar konstant en risk, och får helt enkelt vara uppmärksam på ifall det någon gång har gått snett. Jag tar en risk, och den andre tar en risk, hur försiktiga vi än må vara.


Gud, kan inte män med kuk börja ta ansvar för var deras sperma hamnar.

tisdag 22 april 2014

Självmanshat.

Jag tänker såhär:

Hade jag varit man och icke-feministiskt medveten så hade jag hatat min blotta existens.

Jag hade hatat att jag sen barnsben pressats in i en våldsromantiserande maskulinitet, där det inte finns utrymme för svaghet och, typ, känslor.

Jag hade hatat det faktum att jag tydligen är en våldtäktsman av naturen, att jag inte kan kontrollera mig själv så fort jag ser lite bar kvinnlig hud, eftersom det är det vi alla får lära oss i vår våldtäktskultur.

Jag hade hatat det faktum att jag tydligen är en andra klassens förälder, att jag är oförmögen att ta hand om mina egna barn.

Jag hade hatat det faktum att min manlighet, och därmed min även existens, hänger på så konstiga saker som muskler, framgång och hur beskyddande jag är.

Jag hade hatat min spegelbild.

Sen hade jag anammat feminismen.

fredag 11 april 2014

Saker du kan göra istället för att arbeta.



  • Läsa böcker
  • Spela spel
  • Måla tavlor
  • Lira fotboll
  • Plinka på en gitarr
  • Sjunga i en kör
  • Leka med barn
  • Ligga
  • Umgås med vänner
  • Skriva dikter
  • Experimentera med matlagning
  • Få massage
  • Promenera ute i naturen
  • Blogga
  • Engagera dig politiskt
  • Fördjupa din kunskap i intressanta ämnen
  • Ingenting alls

Saker som gör mig förvånad.


  • Ungdomar som har fasta heltidsjobb
  • Folk som bor i hyreslägenhet med förstahandskontrakt
  • Folk som inte lider eller har lidit av psykisk ohälsa
  • Kvinnor över 20 som aldrig utsatts för någon form av sexuellt övergrepp
  • Män som inte utövar maskulinitet
  • Studenter som klarar sig på enbart studiestöd
  • Sjukskrivna som får sjukersättning
  • Förstföderskor som inte får underlivsskador vid förlossning
  • Skolungdomar som inte är utbrända
  • Offentliga rum utan reklam
  • Tåg som avgår i tid

måndag 7 april 2014

Testar att leva på en bra lön



Från och med i dag och en vecka framåt ska Lisa Zetterström, en helt vanlig prekariär, leva på en bra lön från ett fast jobb. Hon vill uppmärksamma hur vardagen kan se ut för invånare med god ekonomi.

– Det är förmodligen mycket lättare än vad många tror, säger hon till Sundsvalls tidning.

Utmaningen kommer från Akademikerförbundet SSR, som vill att samtliga prekariärer i landet ska prova att leva på en bra lön från ett fast jobb under en vecka. Av totalt 28 personer har fyra antagit utmaningen. Lisa Zetterström, en helt vanlig prekariär, är en av dem.

Den kommande veckan ska hon leva på 900 kronor om dagen, vilket är ungefär vad en akademiker kan tänkas tjäna om dagen, utslaget på 30 dagar.

– Jag kommer verkligen inte behöva tänka på vad pengarna går till. Tanken är att jag ska ta ut summan i kontanter så att jag ser hur jag använder pengarna och att jag inte överskrider beloppet, men det kommer jag nog inte göra, förklarar hon.

Bidraget ska bland annat täcka utgifter för mat, kläder, hygien, förbrukningsartiklar, fritid och mobilabonnemang. Fast utgifter, så som hyra, arbetsresor och el, räknas inte in i beloppet.

– Jag har till exempel planerat att inte göra storkok och ta med mig matlådor till jobbet för omväxlings skull. Tänkte faktiskt äta ute en hel del nu när jag har råd.

Syftet är att belysa situationen för invånare som lever med en bra lön från ett fast jobb.
– Det finns en grupp människor i vår stad som har en väldigt bra vardag, där de lever långt över gränsen till vad som är anständigt. Om vinterjackan går sönder så är det bara att köpa en ny, säger hon.

Sedan 2008 har Lisa omväxlande levt på CSN, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, snälla släktingar och små löner från diverse prekariatjobb, vilket nästan aldrig överskridit ett fyrsiffrigt belopp. Lisa Zetterström berättar även att studenter går back 759 kronor per månad, att A-kassan numera är så låg att många arbetslösa tvingas söka försörjningsstöd hos kommunen (vilket även många utförsäkrade gör), samtidigt som det har blivit allt svårare att få ett fast tillsvidarejobb.

– Det är jättestor skillnad att leva på bidrag och att ha en lön. Men det kanske krävs att man har levt på en bra lön för att inse hur mycket lättare tillvaron blir när en inte behöver oroa sig för pengar hela tiden.

Under veckan går det att följa utmaningen på Lisa Zetterströms blogg. Hon tror dock att en veckas utmaning kan vara missvisande.

– Jag kan kanske lära mig att inte behöva tänka på mina utgifter i en vecka, men det skulle vara betydligt lättare att göra det under en hel månad. Att leva så under en längre tid skulle vara oerhört skönt.