lördag 23 april 2011

Återkommer senare med ork.

Ja, jag har ju inte uppdaterat så värst bra den senaste tiden. Tidsbrist, brist på ork och sjukdom heter orsaken. Blev sjuk i tisdags, hade feberfrossa och mådde illa, ont i halsen etc. FML. Börjar sakta men säkert tillfriskna, har fortfarande väldigt ont i halsen dock. Tur att det är påsk och ledighet så att man kan ta det lugnt. Läst lite Gudfadern, försökt vara produktiv, går sådär (känner mest för att sova, äta är inte så lockande eftersom det är pain in the throat). Finns så mycket jag skulle vilja göra, egentligen, men jag orkar inte. Är helt matt i kroppen. Exkrementexistens.

måndag 18 april 2011

Skuldsaneringsångest.

Idag hade vi lektion i obeståndsrätt. För den oinvigde kan jag berätta att det är bland det mest ångestfyllda inom juridiken, nämligen konkurser, utsökning och skuldsanering, bland annat. Man är helt enkelt på obestånd och har det ganska träigt och tråkigt, så att säga. Stora skulder, eländes elände. Hursomhelst så delades vi in i grupper och skulle åta oss en varsin uppgift relaterad till obestånd, och min grupp valde "Ansökan om skuldsanering". När dagen var slut så skrev jag ut en sådan ansökan som kan hittas på Kronofogdemyndighetens hemsida. 8 sidor ångest. Fyfan för att ansöka om skuldsanering. Ångesten som uppstår.

söndag 10 april 2011

40-årskalaset och LiA-plats.

Piano med presenter till Erik.

I veckan fyllde Erik U 40 år, och det blev ett hejdundrans kalas igår i hans ära. En så fin man förtjänar en fin fest. Folk var fina och glada, han fick sjuka mängder presenter och det spelades bra musik (jag var en av DJ:erna kvällen till ära). Tack för ett toppenkväll!

Jag och Suzanne.

Idag hängde jag och min bror Erik (inte samma Erik som födelsedagsbarnet) hos vår moster, vi åt en massa gott till lunch och satt sen och kollade i fotoalbum och på innebandy (eller ja, min bror kollade mest, jag bläddrade bland foton på släktingar). Mysig eftermiddag.

Verkar dessutom ha kirrat LiA-plats till hösten på en affärsjuridisk byrå här i Stockholm. Ska bli spännande, jag hoppas verkligen att jag kan tillföra något och att advokaten kan lära mig saker. Men det är jag rätt säker på, poängen är ju ändå att jag ska stötta honom i hans arbete, vilket liksom är meningen med paralegalrollen :)

Nu sitter jag och arbetar med en uppgift vi fått från vår kära juridisk svenska-lärare, nämligen att skriva ett köpavtal. Har ganska exakt 43 h på mig att lösa uppgiften. Korta deadlines är grejen. Ja.

fredag 8 april 2011

Reflektioner kring Jobbjägaren och arbetsrätt.


För några månader sen annonserade Kanal 5 ut att de ska sända en ny realityserie kallad "Jobbjägaren", där en erfaren jobbcoach tar sig an långtidsarbetslösa. Jag minns när Kanal 5 efterlyste just långtidsarbetslösa men tänkte inte så mycket på det, det kunde ju innebära lite vad som helst, tyckte jag då. Men när Kanal 5 hade presenterat programmet och jobbcoachen Julia i diverse media, så minns jag att min spontana reaktion var "vafan, det finns ju inga jobb, de är arbetslösa av en anledning". Mitt intryck av Julia var att hon var en jobbig hänsynslös kvinna som körde över folk. Bestämde mig ändå för att ge programmet en chans, och kikade på första avsnittet när det hade sänts. Jag hade fel. Julia var inte alls den ragata som jag hade fått för mig att hon var, tvärtom var hon vad man skulle kalla en människokännare. Hon dömde inte ut deltagarna på förhand, utan gick till roten på problemet och började där, och sen arbetade de tillsammans mot ett gemensamt mål: Få jobb. Hon kollade vad deltagarna hade för styrkor och svagheter och såg till att vända dem till deras fördel. Och deltagarna fick jobb (såklart) och så var det lyckligt och bra för alltid. Eller?


Läste precis på Jobbjägarens sida på Kanal 5, och de deltagare som hittills presenterats berättar att de befinner sig i ett osäkert tillstånd, där deras provanställningar har gått ut eller kommer snart gå ut, och att de är tillbaka på ruta ett, i princip. Detta är såklart inte Julias eller Kanal 5s fel (den unge Michel har t.o.m. träffat Julia efteråt), utan det beror främst på de arbetsrättsliga lagarna och reglerna vi har idag. Provanställningstiden får vara upp till 6 månader (LAS 6 §) , och arbetsgivaren kan välja att säga upp anställningen när som helst utan att uppge orsak. Syftet med provanställning är för att arbetsgivaren ska se om hen har nytta av arbetstagaren. Problemet är att denna regel lätt missbrukas av företag som på något sätt vill kringgå LAS (en annan populär metod är att hyra in folk från bemanningsföretag, denna arbetsform ingår nämligen inte i LAS). Inte undra på att många går runt med jobbångest idag. Jobben är för få (utom inom IT-branschen, typ), och om man lyckas få något jobb så kan man vara rätt säker på att man inte sitter säker på sin post. Rätt sjukt, men knappast en nyhet för någon. När LAS och MBL kom så var lagarna tänkta att skydda de svagare, det vill säga arbetstagarna. Idag har det skett så mycket ändringar i dessa lagar att det snarare är arbetsgivarna som skyddas. Men varför? Att ha ett arbete är att säkra sin livssituation: Man får lön så att man kan betala hyra, lån, mat, kläder och köpa sånt man tycker är roligt för pengarna som blir kvar. Arbetar man så får staten skatt, som kan spenderas på välfärd såsom skolor, sjukvård och omsorg. En vinst-vinst-situation för alla alltså.


Det är tal om att öka provanställningstiden till 12 månader (om jag minns fel, upplys mig). Det är alldeles för mycket i mitt tycke, men det motiveras med att "fler företag ska våga anställa". Bullshit. Om ett företag vill anställa så kommer det att göra det, 6 mån eller 12 mån provanställning spelar då ingen roll. Vill ett företag expandera, så kommer det att göra det. Jag tycker att man ska behålla provanställningen på 6 månader, men införa en regel som säger att arbetsgivaren måste motivera varför hen inte vill fortsätta anställningen. Detta för att skydda den svagare parten, den anställda. Motiveringen behöver kanske inte vara lika stark som vid fast anställning (arbetsbrist eller personliga skäl), men ändå skäligt. Visst kan arbetsgivare försöka gå runt regeln och säga "nä, vi har inte råd med dig" och egentligen mena att man inte gillade arbetstagaren, men det lär ju i och för sig märkas om arbetsgivaren anställer en ny person till samma uppgifter och med samma lön. Då kan arbetsgivare kanske åka på allmänt skadestånd enligt LAS, om det nu kan bedömas som en kränkning att bli petad och se någon ny bli anställd för det arbete man provjobbade för. Detta är väldigt problemfyllt och svårt att lösa, men jag kan knappast påstå att de lösningar som tagits fram de senaste åren har varit särskilt hjälpsamma. Tanken var god, men så fel det blev. Gör om, gör rätt, skydda de svagare.


Tills den lyckliga dagen kommer, så hoppas jag att alla jobbcoacher där ute låter sig inspireras av Julia. Hon verkar vara en fin kvinna, och hon gör ett bra jobb, som den David mot Goliat hon är.


P.S. För er som undrar på vilket sätt bilderna är relevanta med texten: De är inte relevanta alls, bara lite foton jag tog i mina tonår.

onsdag 6 april 2011

Musik som inspirerar.

Som ni kanske förstått så är jag en MYCKET musikintresserad person, och nu tänkte jag, utan någon närmare baktanke, rekommendera musik som jag gillar. Gamla favoriter, nya förälskelser, blandade genres men mestadels elektroniskt. Jag är inget större fan av hårdrock och metal (med mycket få undantag, och då menar jag få), men tycker om elektroniska slingor och beats som känns. Och annat. Aja, här kommer det!
Obs: Subjektiva åsikter utan vetenskaplig förankring kan förekomma.


Monomen
Foto: Jan Erik Svendsen

Norsk melankolisk indierock med elektroniska inslag. De har bara släppt ett album, ett självbetitlat sådant, och fy fan vilket bra debutalbum säger jag bara. Tyvärr så har grabbarna i bandet pausat med musiken till förmån för universitetsstudier (usch), så det kan ta ett tag innan det kommer nytt... om det ens kommer något :( Min favoritlåt: Asian Spacestation.


Sébastien Tellier
Foto: Laurent Bochet

Här snackar vi verkligen om en rykande färsk förälskelse. Jag har bara lyssnat på skivan Sexuality, men ack, så kär jag är. En fransman som ser ut att lida av Jesus-komplex, spelar någon slags electronica... väldigt down-tempo, sensuellt. Har som sagt inte riktigt lyssnat på hans tidigare skivor, men det ska också göras, det lovar jag. Min favoritlåt: Pomme.


 Cocteau Twins

Drömpop från 80-talets Skottland. Precis som genrenamnet antyder så är deras musik drömsk, det är lätt att bli förtrollad av Elizabeths ljuva stämma, ackompanjerad av Robin och Wills underbara kompositioner. Vacker musik, kanske bland den vackraste jag hört. Min favoritlåt: Sugar Hiccup.

Rome


Jerome Reuter är hjärnan i Rome, ett underbart vackert neofolk/martial industrialband. Känslosamt, melankoliskt, fallna hjältar och krigsromantik. Jag brukar plugga till Rome, konstigt nog passar det bra. Antagligen för att det inte skriker efter uppmärksamhet, utan finns där, som en ljuv viskning. Min favoritlåt: Rape Blossoms.

tisdag 5 april 2011

Det ultimata sommarjobbet.

Ok, nu vet jag vad jag borde sommarjobba som, nämligen någon form av komiker. Inte nödvändigtvis någon som står på scen även om det är old school och coolt, men liksom... nån som får betalt för att ha kul och se till att roa andra med diverse medel och redskap. Internet är ju ett klart underskattad humorverktyg t.ex, som att skriva roliga kommentarer på Facebook eller nåt sånt så att andra skrattar så magsäcken blöder. Ni hajar. Så, hur håvar man in pengar på bästa sätt nu? Anyone?

måndag 4 april 2011

Julian Assange äger dansgolvet.

För alla er som undrat hur det ser ut när en Wikileaks-legend dansar. Äntligen någon mer än jag som äger dansgolvet.

http://www.youtube.com/watch?v=vNqd4hW98sQ (Blogger kan inte bädda in videon. FML)

söndag 3 april 2011

Outfit till Popmanis releasefest.

I onsdags hade Popmani releasefest (tack för en trevlig kväll!), och detta var alltså outfiten för kvällen. Inspirerad av baletten, ligger ju väldigt rätt i tiden i och med Black Swan och sånt där.

*LER MODEBLOGG*

Nästan levande.

Inte skrivit på flera dagar, ska sanningen fram så har jag inte orkat.