tisdag 9 april 2013

Arbetslöshetskultur och varför den har likheter med våldtäktskultur.

Jag kom att tänka på en intressant sak när jag försökte somna i sängen igår.

Vi lever i en arbetslöshetskultur.

"???" kanske ni säger. "Låter ju lite likt våldtäktskultur" kanske ni även säger.

Och det är ingen slump att ni kanske associerar arbetlöshetsskultur med våldtäktskultur, för det var exakt så jag gjorde. Jag började se vissa uppenbara likheter. Allting kom till mig, bara sådär.

Kort lektion för er som inte förstår vad en våldtäktskultur är: Det är en vidrig samhällsstruktur som går ut på att styra kvinnors beteenden, eftersom Hotet om Våldtäkt alltid finns där. Exempel på beteenden som ska kontrolleras är kvinnas sexualitet (ligg bara med de du varit tillsammans med i 6 mån typ), hennes klädval (inte klä sig för "slampigt") och hennes alkoholkonsumtion (drick inte för mycket). Om hon gör "fel" och sen blir våldtagen, så kommer samhället säga att våldtäkten var hennes fel, eftersom män "inte kan kontrollera sin sexualitet". Det är precis lika fucked up som det låter. För den som vill läsa mer om våldtäktskultur så rekommenderas denna artikel som är skriven av Hanna Gustafsson på Genusfolket.

Men vad menar jag nu med arbetslöshetskultur? Jo, jag hittade som sagt vissa uppenbara likheter mellan arbetslöshetskultur och våldtäktskultur.

Inom arbetslöshetskultur finns Hotet om Arbetslöshet. Vi har för närvarande en samhällsstruktur och arbetsmarknad som inte gynnar oss vanliga arbetstagare, vi som är i svagare ställning gentemot arbetsgivare. Arbetslösheten är hög, och konkurrensen minst lika hård. Det är inte många människor som vill vara arbetslösa, och det vet arbetsgivarna. Slå upp vilken tidning med en karriärsdel som helst, och där finns förmaningar från arbetsgivare, jobbcoacher, rekryterare och andra som på något sätt jobbar med arbetssökande. "Skriv korrekt svenska i din ansökan" (läs: dyslektiker och invandrare är icke-anställningsbara idioter), "var försiktig med vad du skriver i sociala medier" (läs: ha inga åsikter om saker och ting), "så lyckas du på intervjun" (läs: så beter du dig som nån annan än den du är), "orden som ger dig jobbet" (läs: ord är viktigare än din faktiska person och kompetens) osv. Och vi följer lydigt dessa förmaningar, eftersom vi vill bli allt annat än uppsagda eller fortsatt arbetslösa. Misslyckas du med detta så förtjänar du din arbetslöshet, det ska du ha klart för dig. Att du blir arbetslös p.g.a. detta är DITT fel, tro inget annat. Det är ditt problem, din skuld, och därmed din skam.

Är jag helt ute och cyklar, eller vad tycker ni? Vad tycker speciellt ni som är arbetsgivare? Känner ni igen er i detta? Känner ni att ni kanske inte alls tycker som tipsen som ges i media, men antar att rekryterare vet bäst och gör som de säger? Är arbetsmarknaden verkligen såhär cynisk, eller är det en bild som media bara har blåst upp?

Kommentera!

14 kommentarer :

  1. Lite långsökt kanske men det ligger absolut något i det du säger! Jag tycker det tyder på en trend mot ett mer individuellt och egoistiskt samhälle med hierarkiska strukturer som avhumaniserar människor. Bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan tyckas långsökt när man först tänker på det (det tyckte jag också så fort denna tankegång dök upp), men ju mer man tänker efter och reflekterar, desto mer glasklart blir det liksom.
      Och ja, vi lever definitivt i ett individualiserat och "var och en för sig själv"-samhälle som avhumaniserar människor. Inte nog med det, man ser även människor som kostnader och problem, istället för tillgångar och möjligheter. En fantastiskt usel människosyn om du frågar mig.

      Radera
  2. Väldigt intressant synvinkel, jag ser helt klart parallellerna. Det handlar ju om hot om någon form av utanförskap, i de här fallet att man inte ska vara en slampa/arbetslös. Det är två former av utanförskap som har kommit igen och igen egentligen ända sedan kristendomen blev en världsreligion, eftersom oskuld och arbete är dygder. Tidigt 1900-tal kunde man även bli hårdare dömd enligt lagen i egenskap av att man var en "lösker man" (betyder ordagrant "en man som inte äger jord", men kan idag översättas till "tattare").

    Det känns inte som om du är ute och cyklar på så vis.

    SvaraRadera
  3. Jag har tänkt i samma bana och sa till mig själv för längesedan att jag inte tänker ändra på mitt jag endast för att få ett jobb (inom rimliga gränser). Kanske är jag dum och naiv som tänker så..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker verkligen inte du är dum och naiv. Det jag ställer mig emot i denna arbetslöshetskultur att vi ska kompromissa med våra personligheter, dvs, vi ska i princip sluta vara oss själva. Jag tycker det är helt ok att ställa krav på arbetstagare, men det ska ju vara saker som typ: Kom i tid, ha på dig anvisade kläder, gör dina uppgifter. Inte saker som innebär att man begår personlighetssjälvmord.

      Radera
  4. Ja, du har rätt. Jag håller med dig. Det är mycket i dagens samhälle som följer samma mall. Ungdomlighetskulturen, skönhetskulturen, vår egen kära jantelag.

    Min uppfattning (som arbetstagare) är att det varierar. Inom handel är det ofta önskvärt att kunna ge bra service och ha lite kassavana men vissa lägger stor vikt på hur man är som person, andra vill bara ha någon som sköter kassan. Inom restaurang upplever jag att man inte bryr sig så mycket. Så länge man inte är helt stum får man jobbet. Jag är under utbildning och kan inte uttrycka mig om hur det ser ut bland högre kompetensjobb men jag kan återkomma om en sådär 5-8 år och berätta hur det gick. :)

    En annan intressant aspekt har uppdagats, jag tänkte skriva lite om det som tillägg till ämnet. Det finns forskning som kommit fram till att vi idag gynnar psykopatiska drag på arbetsmarknaden. Ju mindre psykopat man är desto mindre chans har man att avancera till högre poster. Kommer inte ihåg vilka avgränsningar de hade och om det sträckte sig till anställning eller bara var chefspositioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att psykopatiska drag gynnas på arbetsmarknaden förvånar mig inte det minsta. Helst ska vi inte vara människor.

      Radera
    2. Den där forskningen syftar på dom som innehar chefsposterna, det är där man funnit dessa psykopatiska drag. Sanningshalten har jag ingen aning om.

      Radera
  5. Bra blogginlägg! Kan inte annat än hålla med i nyliberalismens och flexibilitetens tecken. En ökad smidighet och förenkling till arbetsgivarnas företräde. Liksom som du nämner en hög arbetslöshet. Då blir det enklare att nästan per automatik sänka löner och villkor för arbetstagarna enligt devisen "passar det inte så har vi 50 eller 300 i kö". Inte för att jag tycker att hög lön är meningen med livet, men det är ju inte heller som att vi har fått någon bättre fördelningspolitik att tala om, tvärtom. Borgarna suger. Och sossarna med.

    SvaraRadera
  6. Välskrivet! Arbetslösheten är strutkturell och arbetslinjens förnedring av "utanförskap" är ett av den moderna tidens äckligaste ideologiska idéer.
    Hittade hit genom att ditt blogginlägg länkats från gruppen "Medborgarlön istället för arbetslinjen" på Facebook.

    SvaraRadera
  7. Jag håller fullkomligt med dig när det gäller att vi lever i en arbetslöshetskultur men inte att vi lever i en våldtäktskultur. Som kvinna har du i dag rätt att dricka dig berusad, klä dig slampigt och om det går att bevisa att du har sagt nej och gjort motstånd så blir våldtäktsmannen dömd. För några år sedan var man tvungen att bevisa våld eller hot om våld för att någon skulle dömas i dag räcker det med att åklagaren kan bevisa att offret har varit i en utsatt situation. En kvinna som kan bevisa att hon våldtagits har alltid rätt till skadestånd. Jämför med någon som blivit utsatt för rån, stöld eller vanlig misshandel de går ofta miste om skadestånd från försäkringsbolagen om de själva uppfört sig ovarsamt ex varit höggradigt berusade och viftat runt med en välfylld plånbok.

    Däremot skuldbeläggs arbetslösa för sin egen arbetslöshet även om de blivit av med sina arbeten för att företagen flyttat utomlands och det har anställts ett helt batteri med coacher och anordnare som ska lära de arbetslösa att bete sig rätt och skriva rätt när de söker jobb. Däremot har det inte anställts en enda coach för att få arbetsgivarna att sluta åldersdiskriminera och rekrytera med hjälp av nepotism. Susanna Svensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi lever i en våldtäktskultur.

      Radera
  8. Länkade den här bloggen i facebook gruppen https://www.facebook.com/groups/medborgarlon/

    SvaraRadera
  9. Mycket kloka tankar, för så här ser det ut.

    SvaraRadera