Välkommen till en helt vanlig utekväll.

Igår blev jag väldigt medveten om hur normbrytande, och, öh, udda jag faktiskt är. Åtminstone när jag befinner mig i den "riktiga världen", utanför min trygga feminismbubbla.

Det hela började med att jag och Lowe, som tidigare hade haft sällskap av avdropparna Robin och Dala, satt på ett sunkigt sunkhak och ölade. Vi satt ensamma vid ett bord som kan ha 6 platser, och då det framåt kvällen blev rätt fullt i lokalen så blev det så att en mindre grupp 20-åriga män liksom var tvungna att sitta med oss. Då jag kände mig rätt gästfri, mest för att jag var så uppspelt och sådär sprallig som jag är när jag umgås med Lowe (han är en sån där underbar person som inte kunde bry sig mindre om nåns kön eller utseende, bara de gillar drakar), så försökte jag inleda en konversation med dessa tre unga herrar. En av dem stack ut rejält från de andra två, mest för att han var så komplett dum i huvudet.

Varsågod, allt detta är helt sant (kanske inte 100% ordagrant korrekt, men ändå. Öl.).

Idioten: Var tror ni jag kommer ifrån?
Jag: Vem bryr sig? :D
Idioten: Men kom igen, gissa!
Lowe: Men seriöst, ingen bryr sig :D
Idioten blev kränkt av detta, hur det nu är möjligt.

Idioten: Jag tycker du är snygg.
Jag: Ok.
Idioten: Vadå, är du sur nu?
Jag: Nej?
Idioten: Men varför säger du så då?
Jag: Jag bryr mig inte om komplimanger, eller vad andra tycker över huvud taget om mitt utseende. Visst gör jag inte det Lowe?
Lowe: Njaaeee...
Jag: Nä.
Lowe: Nä.
Idioten: Men vafan, du sitter ju och säger åt honom vad han ska säga!
Jag trodde Lowe hade egna åsikter...? :(((((

Jag: *pratar om nånting jag har en åsikt kring*
Idioten: Men måste du vara så arg och högljudd?
Jag: Jag är inte arg..?
Idioten: Men du behöver inte höja rösten?
Jag: Det gör jag ju inte, MEN DET KANSKE ÄR FÖR ATT JAG UTTRYCKER EN ÅSIKT SOM DET KÄNNS JOBBIGT? :)
Idioten: Men ja.
Jag: Hade du sagt likadant om jag hade varit en kille?
Idioten: ... *vänder sig bort*

Idioten: Blir du sur om jag säger att jag tycker att du är fin?
Jag: Nä, men jag bryr mig inte bara. Jag bryr mig inte om andra tycker jag är ful eller snygg, jag är helt likgiltig inför detta. Jag blir mer glad om någon säger att jag är en bra person än kommenterar mitt utseende.
Idioten: *lång utläggning om att jag inte fått tillräckligt mycket komplimanger i min barndom, min pappa, alla andra killar i resten i världen osv*
Jag: *på väg att förklara att det inte är så, när han börjar prata om något helt annat med sin polare*

Notera att jag var hyfsat pyntad kvällen till ära (vi firade Lowes nya jobb), och mycket väl kunde klassas som "fin" och "snygg". Men det var knappast för att få en massa komplimanger som jag såg ut som jag gjorde. Men det fattade väl inte Idioten :(((((

Det bästa hände dock när jag och Lowe skulle börja dra oss hemåt. Jag gick till damernas, och under tiden hände detta:

Idioten: Vad heter du?
Lowe: Mattias (ville kolla om Idioten ens hade brytt sig om vad han hette första gången han sa sitt namn).
Idioten: Hon svarar aldrig på några frågor (lol, visste inte att jag hade den skyldigheten). Vad är det för fel på henne?
Lowe: Det är lika mycket fel på henne som det är på mig.
Idioten: *suckar uppgivet, drar med sin polare utan att säga adjö*

Såatteeeeeee...

Det låter ju som att kvällen var fullständigt misslyckad, vilket den alltså inte var. Jag hade sjukt kul och roade mig med att notera hur Idioten reagerade på det jag sa och gjorde. Resultatet var Dum i huvudet™.
Eller som Lowe skrev när han kom hem:

"Vilken jävla kväll asså.

Kontentan är i alla fall fantastisk; vi är awesome." :D