onsdag 11 juli 2012

Glasögon ofeminimt?

Jag hittade denna bild, där ett gäng tjejer (och några killar) driver med det faktum att de flesta killar tycker att glasögon är ofeminima. Så jag gjorde en egen tolkning.

tisdag 3 juli 2012

Gärningsmannens avsikt - spelar den roll?

Först vill jag påpeka några saker. Bestickning och våldtäkt är förvisso bägge två brott som finns i brottsbalken, men de är ändå olika (bestickning är ett s.k. farebrott, vilket våldtäkt inte är), så mina tankar och paralleller är något som man kanske inte ska lägga särskild tyngd på, men det är mina tankar, och de dök upp väldigt spontant, så jag kände att jag ville skriva ner dem. Vill även påpeka att jag inte är särskilt insatt i juridiken kring våldtäkter.

Just nu, i skrivande stund, är det en väldigt ilsken debatt på bland annat Facebook och Twitter angående en dom som Örebro tingsrätt meddelade häromdagen. En man hade försökt våldta en kvinna, men det visade sig under våldtäktsförsöket att kvinnan var transsexuell: Född till man, men hade genomgått en hormonbehandling och såg ut som en "vanlig" kvinna på alla sätt. Örebro tingsrätt menade dock att det inte kunde vara våldtäktsförsök, eftersom gärningsmannen hade varit ute efter en kvinna med kvinnligt könsorgan, vilket målsägande alltså inte hade. Tingsrätten menade att det aldrig hade kunnat bli en fullbordad våldtäkt på grund av detta: Brottet var "otjänligt". Han dömdes istället för misshandel.

Jag har inte läst domen fast jag vill, och utan målnummer så känner jag att det blir aningen svårt att få tag på den (sådana är tingsrätterna...). Jag har nämligen en känsla av att det är väldigt många luddiga resonemang i den.

Jag gjorde mitt examensarbete om mutbrott och bestickning, och när jag läste domar kring detta, så ramlade jag över NJA 1947 s. 362. Målet rör en man som omhändertas av polisen misstänkt för rattfylleri, och när han kommer till läkaren som ska ta blodprov på honom för att mäta alkoholhalten i hans blod (så var det väl på den tiden) så försöker han muta läkaren med 100 kr. Han vill att läkaren på något sätt ska ordna så att han inte kommer i tidningarna: Mannen tror nämligen att det är läkaren som pressen vänder sig till när de vill få information om blodprov. "Enligt polisförhörsprotokollet erkände C. Y. N. H., att han försökt muta L. V. genom att till honom vilja överlämna 100 kr., om L. V. kunde ordna så att C. Y. N. H. ej bleve dömd för förseelsen. Anledningen härtill vore att han ej ville hava sitt namn omnämnt i samband med rattfyllerihistoria."
"C. Y. N. H. erbjöd L. V. 100 kr., om han kunde hjälpa C. Y. N. H. så att han ej kom i tidningarna. C. Y. N. H. trodde, att det var till läkaren som pressen brukade vända sig för att höra hur det gått vid blodprov, och antog, att L. V. ägde rätt att efter behag antingen lämna en dylik uppgift eller vägra detta. Det var det sistnämnda C. Y. N. H. ville förmå L. V. till." Vad mannen inte vet är att läkaren inte ens får lämna vidare sådan information: Han har med andra ord vänt sig till "fel" person, och en eventuell muttransaktion hade varit "verkningslös". Ändå dömdes han till ansvar, eftersom hans syfte var att påverka läkaren att vidta en pliktstridig åtgärd. Det kunde antas att han inte hade försökt muta läkaren om han visste att läkaren inte fick meddela något till pressen.
Värt att påpeka är att domen är skriven på gammaldags onödigt tillkrånglad svenska, så jag hade lite problem med att tolka den. Ni kanske tolkar den lite annorlunda.

Målet föredrogs d. 15 aug. i H. D., vars flesta ledamöter (Just. R:n Lind, Strandberg och Karlgren) förenade sig om följande av den sistnämnde avgivna yttrande: C. Y. N. H. har erkänt, att han vid ifrågavarande tillfälle erbjudit L. V. viss belöning för det denne skulle underlåta att lämna tidningspressen meddelande om det rattfylleri vartill C. Y. N. H. gjort sig skyldig. 

Det kan antagas, att C. Y. N. H. saknade kännedom därom att L. V. på grund av sin tjänst var pliktig att ej lämna sådant meddelande ävensom att C. Y. N. H., därest dylik kännedom förefunnits, icke skulle hava erbjudit belöningen. 

Detta förhållande är emellertid -- då enligt vad omständigheterna utvisa C. Y. N. H. ändock vid belöningens erbjudande hänvänt sig till L. V. i hans egenskap av tjänsteman-- icke av beskaffenhet att fri taga C. Y. N. H. från ansvar enligt 25 kap. 5 § andra stycket strafflagen för erbjudande av otillbörlig belöning till tjänsteman för dennes tjänsteutövning.

Lite samma sak tänker jag kring våldtäktsfallet. Gärningsmannens syfte var att våldta en kvinna, som råkade ha en snopp mellan benen istället för vagina, vilket han inte visste. "Mottagaren" var annorlunda än vad han hade tänkt sig, helt enkelt. I bestickningsfallet var mottagaren "fel", vilket inte spelade någon roll med tanke på gärningsmannens avsikt, i våldtäktsfallet var mottagaren (offret alltså) också "fel" i förhållande till gärningsmannens avsikt, men det spelade roll att mottagaren var "fel".

Jag vet, bestickning och våldtäkt är inte lika varann, och detta är egentligen väldigt långsökt. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera (läs: svamla).