Time is thee enemy.

Då jag är något (läs: väldigt) otålig som person, så tycker jag föga förvånande att allt går förjävla långsamt.
Tålamod är inte min dygd. Vill allt NUNUNU. Men vad ska man göra?

Bleker håret, trött. Men glad.

Och: Ömsesidig kärlek.

Att vakna och få en lång kram av dofter och värme.
Att få visa sig svag och ändå känna sig stark.
Trygghet, närhet.
Andas i ro.


Livet är allt bra fint, ibland.