Det var i fredags jag kom till insikt.
Jag var i stånd att kliva på tunnelbanan in mot stan när det slog mig att jag hela tiden varit ute och cyklat. Att jag hade lurat mig själv, eller blivit hjärntvättad. Jag vet inte.
Men i det ögonblicket mindes jag vad som var min dröm för drygt två år sen.
Jag drömde då på den tiden om att starta eget, bli min egen. Jag skulle bli arrangör av något slag, få arbeta med det jag älskade mest: Musik och nattliv. Boka band, ordna nattklubbar. Sånt. Det var något som jag redan gjorde, om än på mer ideell basis (tjänade ca 0 kr). Men det var roligt, och jag upptäckte att jag hade en fallenhet, och framförallt intresset och passionen.
Sen började jag studera till paralegal.
Och det var någonstans på vägen, under utbildningens gång, som drömmen gick vilse. Jag glömde vid någon tidpunkt bort att jag ville bli arrangör, och istället fick jag för mig att jag skulle bli paralegal.
Jag har försökt vara någon jag egentligen inte är, inte varit sann mot mig själv.
Missförstå mig rätt nu: Det är inget som helst fel på paralegal-yrket, tvärtom. Men det var ju inte det jag ville bli egentligen. Det verkade ju också kul, förstås, men det var ju trots allt inte min dröm.
Min dröm var en annan.
Så i samma ögonblick som jag satte mig på tunnelbanesätet hade jag fattat mitt beslut: Jag skulle bli min egen, och det snarast. Jag har kommit fram till vad jag skulle vilja göra, och min affärsplan finns redan i huvudet, redo att antecknas.
Jag kommer säkert att framstå som en Samantha Jones-klyscha när allt drar igång, men då får det vara så.
Det viktigaste är att jag nu, till fullo, följer mitt hjärta och är ärlig mot mig själv.
Inte försöker lura mig själv.
Är mig själv.
Och det känns förjävla bra.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar