Jag har ätit kaviarmackor, besökt AF, läst alla Nanna Johanssons böcker på biblioteket i Mörby, lyssnat oavbrutet på Remove kebab och tittat på Familjebusiness. Visst var det intressant? Nej, jag tänkte väl det. Så sluta fråga om mitt liv i fortsättningen.
När vi ändå är inne på ämnet: Folk (läs: killar) har visst en förkärlek för att fråga mig om mitt, tja, kärleksliv ("jaha, hur går det med kärleken då?" "jaha, träffar du någon? ;)"). Dvs, ta reda på ifall jag är tillgänglig eller inte (som att jag per automatik skulle vara intresserad bara för att jag inte är kär i någon redan, lawl. Get real). Fast de lindar såklart in det i en artig fråga som jag inte svarar artigt på. ANYWAY: var god sluta fråga mig om min civilstatus, då det inte angår er huruvida jag är kär i nån eller ej. Gäller ALLA. Utom möjligtvis mamma och Fridkorg. VARFÖR FRÅGAR NI ENS!?
 |
| Gjorde i somras. Fortfarande rolig. Jag är rolig. |
Wääh wääh
SvaraRaderaSnyft
RaderaMja. Att intressera sig för en annan människa behöver väl inte vara fel i sig, handlar väl om kontext antar jag? Förstår att det kan tyckas onödigt att veta vad någon gör om dagarna men det kan ju vara en del i att lära känna någon, föra en konversation, "vad har du haft för dig idag då?:)". Att folk skulle vara intresserade i allmänhet tror jag är en myt, vi tror att vi är intressantare än vi är och oftast så delar vi ändå med oss för vår egen del snarare än Facebookvännerna eller vad det nu gäller i alla fall.
SvaraRaderaPrecis, det handlar om kontext. Men det är när bekanta ställer frågor som jag känner mig obekväm, randoms på internet kan jag nämligen ignorera. Och jag tycker inte jag är intressantare än vad jag är, därav att jag tycker illa om frågor och delar med mig av mig själv ca ingenting alls.
Radera