Jag har något svagt minne av denna bok, jag tror jag sett den på nåt bibliotek nånstans. Eller så inbillar jag bara mig (kanske pga att jag känner igen illustratörens stil). Denna bok är från 1985 (därför på sätt och vis ursäktad), och jag har inte läst den, men förstått det som att den handlar om en pedofil, en ful gubbe helt enkelt.
Problemet med böcker likt denna, filmer etc, är att de spär på myten om vem som är en riktig våldtäktsman (eller pedofil). Myten säger att våldtäktsmannen är en äcklig, gärna äldre enstöring, utan social kompetens, någon som bara liksom inte "fattar", eller hur man ska säga. Jag säger inte att det inte finns, jag säger bara att denna myt menar att inga andra män kan vara riktiga våldtäktsmän. Ta Steubenville-fallet bara som exempel, särskilt för att det är aktuellt. Killarna som våldtog var unga, sociala, populära, duktiga i skolan och idrottsbegåvningar. Med andra ord, LÅNGT ifrån den här våldtäktsman-myten. Hade tjejen blivit våldtagen av en "ful gubbe" så hade ingen i princip ifrågasatt henne.
 |
| Ful orakad rabiat feminist som ingen ville ligga med. :'( |
Jag minns när jag var en liten flicka, kanske 5-6 år gammal. Jag minns att min mamma inför Orsayrorna varnade mig (i all välmening, klandrar inte henne det minsta) för s.k. fula gubbar, som skulle stoppa snoppen i stjärten i mig, dvs pedofiler. Det lät ju skitläskigt, och detta innebar att jag blev misstänksam till äldre män, typ min pappas ålder och uppåt (ca 45+ alltså). Jag blev som tur är aldrig utsatt för en pedofil (eller är tur verkligen rätt ord? Not sure if...). Jag vet inte vad det beror på, kanske för att jag 5 år gammal var en ful orakad feminist som ingen ville ligga med, jag vet faktiskt inte. Jag kanske borde ha fått kuk™, så jag inte blev så gnällig och rabiat som vuxen.
Men vad hade hänt om jag hade blivit utsatt för övergrepp av en, låt säga, begåvad och populär kille i 19-årsåldern? Som råkade gilla 5-åriga flickor i hemlighet? Jag tror att betydligt fler hade tvivlat på att ett övergrepp hade skett, då en sån kille "aaaaldrig" skulle göra nåt sånt. Min familj hade fått skit som fa-an och anklagats för ditten och datten. Jag själv hade blivit framställd som en lögnare för resten av livet.
Och lite så är det även med våldtäktsmän som inte är pedofiler, utan som kanske snarare ger sig på sin flickvän, fru, tjejkompis eller dejt. Om våldtäktsmannen inte är "rätt", dvs en ful gubbe, då är han inte heller en riktig våldtäktsman. För en man som inte faller under facket våldtäktsman kan tydligen inte våldta.
Blev du förbannad? Bra.
Tycker du jag har helt jävla fel och behöver mer kuk så jag håller käften? Läs då En riktig våldtäktsman : en bok om samhällets syn på våldtäkt av Katarina Wennstam. Jag läste den boken för många år sen, när den kom ut 2004 (efter att ha läst hennes bok Flickan och skulden, som också rekommenderas för den delen), och den boken förändrade mitt liv, och framförallt mitt tankesätt. Den kanske förändrar ditt tankesätt också. Eller så gör den inte det, om oturen är framme.
Du skriver fantastiskt bra Lisa och om ämnen som berör. Jag vet inte om det är socialt accepterat att garva åt eländet men avsnittet om att du var en orakad feminist när du var fem är obetalbart. Jag hoppas förövrigt att vi ses snart. Du och jag har fortfarande "unfinished business".
SvaraRaderaDet är ok att garva, jag driver inte med pedofili och övergrepp på barn, jag driver med antifeminister som menar att feminister är fula flator som behöver kuk.
RaderaPrecis rätt avvägning mellan humor och allvaret, väldigt lätt att inte orka allt det tunga, men viktiga om det bara är becksvart alltid.
SvaraRaderaDen här biten med sexuella övergrepp är verkligen något som borde tas tag i mer, bollen sattes ju lite i rullning med "prata om det" men det finns så löjligt mycket myter som påverkar som fan.
Bara en sån sak som vad ett sexuellt övergrepp är, definitionen, att en kan känna att "nej, det har var nog inte ok ändå", att det inte handlar enbart om någon som med våld tilltvingar sig penetrativt sex lix.
Om vi sen fick en mindre religiös syn och fokus på "gott" och "ont", mer ser vilka strukturella fel som ligger i bakgrunden istället för att fokusera så mycket på individerna så skulle det vara en vinst med. När jag själv varit utsatt i "gråzonen" så tvekade jag att lyfta frågan då det blir så sjukt långtgående konsekvenser, totalt bryt från allas sida, "det onda ska bort" mot den som gjort det osv. Den här bilden av att hålla "oss", vi som aldrig skulle kunna göra sånt, rena från "dem" som kan det, finns ju givetvis grader i helvetet och måste ju ta saker från situation till situation men med tanke på hur sjukt spritt det är med övergrepp så finns det ju överallt omkring oss, begånget av folk vi känner och har nära, allt från tjatsex till fysiskt våld.
Frågan är hur vi kommer vidare? För så här ska det ju inte vara, så hur kommer vi ifrån alla stereotypa bilder av utsatt och förövare?
Nu blev det mycket svammel, inte alls säker om det jag ville ha fram letade sig igenom det här...har inte begåvats med din skrivartalang Lisa. :)