Lotta: Det är full rulle hela förmiddagen, med snökakor, pärlplattor och legobyggen, men nu är det äntligen dags för lunch.
*KLANG*
Lotta: Ja... det ser ju inte så spännande ut, helt klart.
Erik: De andra äter köttbullar, med ris, men vi äter falafel eftersom vi är veganer denna vecka.
Lotta: Och såsen är faktiskt hemifrån, fick jag veta. Och inte får vi äta själva i lugn och ro, eftersom vi måste hjälpa de andra barnen med deras mat.
Erik (till ett barn): Ska du ha köttbullar...? Hur många? Tre? Ok, då lägger jag upp tre till dig då...
Lotta (till ett barn): Vill du ha mjölk eller vatten...? Hallå? Mjölk eller vatten? Peka på det du vill ha. Nähe, inget svar, då tar jag nästa...
Barn: Jag vill ha mjöööölk!
Lotta: Ja, vänta så kommer jag... här får du vännen.
Erik: Maten känns väldigt slumpartad, på nåt sätt, eller "random" som ungdomarna skulle säga.
Lotta: Ja, den är ganska slumpartad, eller random. Och inte har vi hunnit smaka ännu, eftersom barnen ska få mat först.
Erik (till ett barn): Hallå, vill du ha köttbullar?
Barn: Nää, jag vill ha riiiiis.
Erik: Jaha, då får du väl det...
Lotta: Efter mycket om och men får vi äntligen tillfälle att smaka på maten.
Erik: Falafelbullarna var väldigt mjuka för att vara falafel... såsen var god.
Lotta: Det känns väldigt dagismat över det här: Färglöst och inte särskilt kryddigt. Men barnen verkar gilla det, som tur är.
Erik: Och vi dricker vatten till maten, eftersom vi inte dricker mjölk heller denna vecka. Vi slipper ju svagdrickan i alla fall, som tur är.
Lotta: *skratt* Ja, den där svagdrickan... den har förföljt oss genom historien. Men inte nu!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar