Bloggutmaning. Ämne tre – onani.

Once again är jag ute i sista sekund pga tidsbrist (herregud, måste börja lära mig prioritera, eller nåt). Veckans ämne i Fannys och Schmenus bloggutmaning är onani. "Åhnej" var min instinktiva tanke, "måste jag skriva om mina privata upplevelser?". Insåg typ sekunden efter att jag såklart inte måste det. Men det faktum att jag föst tänkte "åhnej" är ju ganska illa, och rätt symptomatiskt för den kvinnliga onanin, den-som-inte-får-nämnas-överhuvudtaget. Sjukt och dumt, eftersom manlig onani är nåt som nästan konstant trycks upp i våra ansikten.

Som tur är så upplever jag att diskussionsklimatet kring kvinnlig onani ändå är lite bättre än när jag var i tonåren. Vad det beror på är ju inte helt lätt att säga, men tyvärr vill jag påstå att det nog har att göra med att jag umgås mestadels med andra kvinnor som ändå är rätt frigjorda sexuellt och tycker om att prata om sex. Dvs: Det är endast i min lilla feministbubbla det är såhär. Alla lever inte i sådana här fantastiska feministbubblor. I största allmänhet så är det fortfarande tabu att prata om kvinnlig onani. Huvudregeln för kvinnlig onani är att den typ inte existerar. Kvinnor onanerar inte eftersom alla vet att de har lägre sexdrift än män. Män å sin sida onanerar typ hela tiden, eftersom de är kåta monster som konstant måste få utlopp för sin sexuella frustration. Att dessa unkna föreställningar kring könens sexdrift finns kvar är för mig hela jävla otroligt, och de påverkar som sagt även synen på kvinnlig onani.

"Sitter du och runkar, höhö" kan killar skämta med varann emellan. "Fan, var tvungen att runka ett tag när jag såg på filmen, X är så jävla het i den" säger en kille och hans polare hummar förstående. Jo, klart en inte kan låta bli, hon var ju het och han är ju en vanlig kåt kille.
Säger en tjej nåt liknande så blir det starka negativa reaktioner (förutom i min lilla feministbubbla då, men nu utgår jag faktiskt inte från den). "Men, ewww?" "Ehm... 'okej'" "*hyschar*". Ja. Ni fattar. Ingenting som bjuder in till ytterligare samtal eller hi-fives. Jag kan själv reagera om jag t.ex. ser en tweet där en tjej berättar att hon just onanerat, eller vill onanera. "Men, ska du verkligen tweeta sånt?". Ja. Du ska tweeta sånt om du vill det. Varför inte? Vi borde prata med om kvinnlig onani, både om det som fenomen och personliga upplevelser, hur vi kan göra onanin lite trevligare och skönare. Just nu tystas samtalen ner, och den som tog initiativ till samtalet känner sig dum som försökte vara lite frigjord. Tips till framtiden: Nästa gång en kvinna vill prata onani, börja prata. Låt inte samtalet dö ut av skam. Dela med er av erfarenheter och små knep.

För att själv föregå med gott exempel: Investera i en vibrator. Bli sen inte ledsen om den går sönder pga intensivt bruk.