Jag och ungdomarna.

Inser att jag inte bloggat på nästan en vecka nu, vilket egentligen inte är så värst ok. Men å andra sidan har jag jobbat större delen av dagarna (söker f.ö. nytt jobb, anställ mig!) och då känns det inte så värst ok att prioritera bloggande, faktiskt. Men lika mycket som jag jobbat så har jag även tänkt. Att jobba med 13-åringar på en skola är väldigt intensivt på många sätt. Det är inte bara den formella undervisningen som är krävande, utav även den informella: Hur vi lär våra ungdomar att bli bättre människor. Så jag sitter ibland på rasterna och pratar med eleverna om sex, kärlek och att bli vuxen. Att aldrig känna skam över sin sexualitet. Att aldrig skambelägga andras sexualitet. Hur vi beter oss mot varann. Sånt. Och det känns bra. Det känns bra att samtala med unga människor. Så bra att jag skulle kunna tänka mig att göra det på heltid, på nåt sätt. Hur vet jag inte. Fritidsledare? Orkar inte plugga. Föreläsare? Funkar, men saknar isåfall då den här kamratliga kontakten som jag eftersträvar. Ungdomsmottagning? Saknar utbildning även där. Studiecirklar? Tyvärr inget heltidsjobb. Så vad fan gör jag isåfall? Jag vill liksom spendera dagarna med att samtala med unga och motverka unkna patriarkala värderingar, få ungdomarna att känna mindre skam, mera mod, mindre ångest. Vara sig själva. Nån som har ett konkret tips, helst ett som leder till ett jobb?