Våldtäktsskildringar i populärkultur är exkluderande.

Har ni tänkt på hur ofta våldtäkter används som en ursäkt för att göra en film/bok/tv-serie mer spännande och dramatisk? Hur författare och regissörer tar sig rätten att skildra fiktiva våldtäkter på våldtäktsoffers bekostnad? Har de alls tänkt på att de exkluderar en stor del av sin potentiella publik? Jo, jag säger exkluderar, för det är precis vad de gör. När de gör valet att skildra en våldtäkt på ett detaljerat vis, så exkluderas per automatik många åskådare, av den anledningen att skildringen triggar våldtäktsoffer, som inte är få till antalet, och som oftast är kvinnor.

En av de vidrigaste våldtäktsskildringar jag någonsin sett är i filmen Irreversible. Det är ärligt talat lika bra att jag spoilar skiten så ni inte behöver titta. En kvinna blir i alla fall brutalt våldtagen i en gångtunnel av en okänd man som förnedrar henne på alla sätt. Scenen är gjord i en tagning på tio minuter. Tio minuter. En tagning. Ja. I tio minuter förväntas en betrakta scenen och uppfatta den som Stor Konst. :)))))

Men detta är alltså en av de vidrigaste skildringar jag sett, det är knappast den enda. Det känns ibland som att våldtäkter ska behöva tryckas in överallt (oftast av män???), för att en berättelse ska vara spännande nog.

För det är faktiskt ett privilegium som åskådare är att kunna ta del av våldtäktsskildringar i t.ex. tv-serier och inte bli triggad till svår ångest, och det är ett privilegium som författare att inte behöva fundera kring hur publiken skulle kunna uppfatta en våldtäktsscen, eftersom du troligen inte ens berörs.

Det GÅR att ha med våldtäkter som en viktig del av berättelsen UTAN att skildra dem explicit och triggande. Och med ”explicit” så menar jag inte typ nakenhet och könsdelar, utan det som gör en våldtäkt till en våldtäkt: makt och kontroll. Kläder behöver inte ens kastas för att en ska känna att det är jobbigt. Det räcker med att det är tydligt att det har skett en maktförskjutning, och sen är det kört. Sen blir det ångest och den förtvivlade tanken att ”varför måste även de envisas med att skildra våldtäkt även här?”. Ska våldtäktsoffer någonsin få kunna konsumera populärkultur utan att behöva oroa sig över triggande skildringar?

För kan du inte berätta om våldtäkter på ett respektfullt och icke-triggande vis, så kanske du inte ska ha med våldtäkter som en ~*spännande*~ del av din jävla film eller tv-serie eller bok (och sen kan en ju undra hur pass duktig författare/regissör du faktiskt är om du inte kan skildra på ett vettigt sätt).