Tänk positivt.

Något som retar skiten ur mig är alla dessa inspirerande livscoacher som framför oändlig visdom om lycka, framgång och välmående. Enligt dem så är nyckeln till lycka, framgång och välmående positivt tänkande. Tänker du rätt, så kommer du få det bra. Detta är så verklighetsfrånvänt att jag inte ens vet vilken ände jag ska börja i.

Dessa inspirerande livscoacher verkar totalt ignorera det faktum att vi lever i ett komplext samhälle som byggs på olika maktstrukturer, baserade på sexism, rasism, klass, homofobi, transfobi, etc. För om det nu VAR så att positivt tänkande var nyckeln till lycka, framgång och välmående, så är vita heterosexuella män från medelklassbakgrund fantastiskt duktiga på att tänka positivt. Jag kan inte ens föreställa mig alla böcker om självkänsla och helgkurser om inre lycka som de måste ha tagit del av för att komma dit de är nu. Vad är det för fel på kvinnor, icke-vita, arbetare och QTBH-människor egentligen? Varför tänker inte de positivt som vita heterosexuella män? SKÄRP ER FÖR FASEN.

Nej, positivt tänkande är bara ett redskap för att upprätthålla den rådande maktordningen. Vi ska gilla läget och vara glada fastän bli blir förtryckta, dubbelt förtrycka eller tredubbelt förtryckta och har det jävligt snårigt som det är pga det. Även om du är arbetslös så ska du vara glad och tänka positivt (”så får du kanske jobb!” amen vafan). Att positivt tänkande är så mycket på tapeten idag är resultatet av den individualistiska smörja vi fostrats in i och blivit fortsatt tvingade att leva i. Vi har fått lära oss att vi kan göra vad vi vill, bara vi typ, VILL. Att alla har helt olika förutsättningar är något som inte tas med i beräkningen. För vi är inte jämlika. Inte än.

Den dagen positivt tänkande faktiskt strukturerar om samhället så ska jag börja vara positiv. Men tills dess:

Sluta tänk positivt. Ta kampen, börja revoltera, störta strukturerna, var aldrig glad. Spräng allt.