Det uppfinningsrika barnet.

Häromdagen, när jag var på väg till tunnelbanan, så såg jag på avstånd (är hyfsat närsynt fyi) ett barn som satt vid ett sånt här litet barnpicknickbord på garageuppfarten (bor i villaområde). På håll såg det ut som att hen sålde kakor, vilket såklart gjorde mig intresserad. När jag kom närmare så såg jag att det var en liten flicka i kanske 5-årsåldern som på bordet hade... ja, inte kakor i alla fall. "Hej! Vad har du här?" frågade jag. "Loppis." Och, ja, jag vet fan inte hur jag ska beskriva prylarna som låg på bordet, men det såg ut att vara allsköns hemmapyssel. Jag bad henne berätta vad hon hade till försäljning. Bland annat hade hon en kork (alltså, en sån där riktig vinkork från korkek) som hon hade klistrat fast sådana där pysselögon i ändarna. Det var alltså en maracas. Sen hade hon en tärning som hon hade täckt för alla sidor utom 1 och 6. Började asgarva högt, för det var så roligt och briljant i sin enkelhet. När jag frågade henne vad hon rekommenderade mig, vad jag skulle ha mest nytta och glädje av, så visade hon upp en mask, som var ett gäng plastband formade som ett T och med pysselögon i översta ändarna. Den kostade en krona, men hon fick en guldtia av mig. Jag sa att hon borde bli en uppfinnare när hon blev stor, önskade henne en bra dag och gick vidare till tunnelbanan, lyckligare än på länge.