tisdag 6 maj 2014

Positivt tänkande kan inte ändra på förutsättningarna.

emanu.se

Alla dessa inspirerande coacher som berättar för oss hur vi ska förverkliga oss själva! Och alla dessa fantastiska självhjälpsböcker som ska hjälpa oss att nå våra mål och uppfylla våra drömmar genom positivt tänkande. Jag blir mycket illamående när jag tänker på dessa fenomen som är väldigt talande för vår samtid.

För tänker efter: är det en slump att dessa coacher nästan alltid är vita cismän från medelklassen (ja, ok, ibland är det vita ciskvinnor, om än lite ovanligare)? Är det så att de är extra bra på att tänka positivt (till skillnad från oss andra) eller är det något annat som ligger bakom deras framgångar? Svar: något annat. Och detta ”något annat” stavas förutsättningar.

Vi har nämligen sådana dära strukturella maktordningar i samhället som är hinder för de som råkar tillhöra en eller flera grupper som konstant missgynnas på olika sätt. Dessa grupper är bl.a. kvinnor, rasifierade, hbtq-personer, personer med funktionshinder och de från arbetarklassen (vita män får jobb enbart för att de är vita män medan rasifierade och kvinnor väljs bort för att de är rasifierade och kvinnor, de från arbetarklassen saknar oftare resurser osv) Med andra ord: vita cismän från medelklassen har mycket bra förutsättningar för att nå sina drömmar. Vilket de också oftare gör. Vilket de ofta inte inser. De lyckades ju, så då kan alla lyckas! Alla andra är bara lata, dumma och inte tillräckligt entreprenöriga.

Vi får jämt höra ”sluta aldrig drömma, din dröm kan bli sann!” och får ont i magen, för någonstans vet vi, även om vi kanske inte vet exakt varför, att det inte riktigt är sant. Vi drömmer, och kommer få fortsätta drömma, för vi har inte det som verkligen krävs. Vi har viljan, men vi har inte förutsättningarna, och omständigheterna är oftast inte heller särskilt gynnsamma. Vi kämpar, men det händer ändå ingenting. Dörren förblir låst, och vi får istället nöja oss med att titta ut genom fönstret.

Men vad ska vi göra då!?

Det enda rätta är såklart att genom politiska beslut och resursfördelning se till att alla har samma förutsättningar för att kunna nå sina drömmar, genom att t.ex. krossa patriarkatet och rasismen och utjämna klasskillnaderna. Inte så mycket för att det är så viktigt i sig att nå sina drömmar (eller jo, lite), men mest för att det då samtidigt innebär att en faktiskt har ett bra liv, ett liv fritt från diskriminering. För varför ska det bara vara några få förunnat att slippa ha en massa skit på vägen mot målet?

29 kommentarer :

  1. Feminism har förstört vårt samhälle. Vakna upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men gud, förlåt, jag visste inte, vad bra att du berättade det för mig.

      Radera
    2. Varför kan ni inte förstå att kvinnor ska vara hemma med barnen medans män jobbar? Det är därför ni har bröst för helvete. Det är tragikomiskt att ni tror att ni kan leka gud och gå emot naturen och ändra en hundratusentals år gammal livsstil. Det har sina konsekvenser och det är därför feminism är orsaken till dem största problemen i dagens samhälle. Du kommer att inse så småningom men då kommer det redan att vara för sent. Tyvärr.

      Radera
    3. Jag hoppas att dina visdomsord fångas upp av vinden och sprider sig som en orkan jordklotet över.

      Radera
  2. Jag jobbar i IT-branschen. En bransch som under årtionden fullständigt dominerats av det du kallar patriarkatet. Nu ser det bättre ut. Kvinnor vågar söka sig till branschen och slå sig in, något vi alla ser som positivt. Jag har dock en fråga till dig. Hur ser du på det faktum att ambitiösa och duktiga kvinnor åker autobahn raka vägen förbi männens dito till chefsposter?

    Jag har alltid sett mitt företag som ett föredöme för jämställdheten, men här om veckan fick jag ett litet uppvaknande när jag lunchade med en kollega. Vi pratade om vår organisationsstruktur och insåg att 80% av våra mellanchefer/projektledare är kvinnor. Inte speciellt jämställt, eller hur?

    Visst stämmer det att det finns branscher och företag som har patriarkala strukturer. Inget snack om saken. Den kortsiktiga lösningen på jämställdhetsproblemet, som mitt företag tog till, tenderar dock att få så kraftigt utslag att vågen slår över. Har du några idéer kring hur vi ska undvika detta överslag för att nå en verklig jämställdhet?

    Jag nämnde att vissa kvinnor åker autobahn förbi sina manliga kollegor. Detta stämmer inte till fullo. Det äldre gardet sitter säkert på sina toppositioner. Bland de unga är det däremot en verklighet på företaget där jag arbetar. En verklighet som grundar sig i en kortsiktig strävan efter jämställdhet på "chefspositioner". En verklighet som gör att det är de unga och ambitiösa männen som har den snåriga vägen till toppositioner.

    Det jag försöker komma fram till är dagens unga talanger, oavsett kön, inte ska offras för en statistisk quick-fix av den ojämställdhet som tidigare generationer levde i.

    Tyvärr hör jag liknande historier även från tidigare kvinnodominerade branscher. Omedvetet bekämpar vi den jämställdhet vi vill uppnå varje gång vi adderar attributet kön eller etnicitet som en avgörande faktor vid anställning.

    Heja jämställdheten!

    // Pontus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste erkänna att jag inte riktigt ser problemet med att kompetenta kvinnor får jobb.

      Radera
    2. ^Först var problemet att kompetenta tjejer inte fick jobb pga struktur, nu är problemet att kompetenta killar inte får jobb p g a uppdaterad struktur (enligt ovan betraktare).

      Man kan inte önska kvotering som feminist om man vänder kappan efter vinden när det inte gäller kvinnor längre. Jag blir så himla besviken när jag läser sånt här, förstår du inte att det motar bort och distanserar allierade?
      /Annie

      Radera
  3. Problemet som påpekas i kommentaren ovan är kvotering av kvinnor. Att det är viktigare att få in kvinnor på arbetet än att se till vilken kompetens personen som söker arbetet har. Nog om det, här kommer mitt tillägg;

    Sverige är ett av de minst rasistiska länderna. Ingen ska klassas som utsatt bara p.g.a. etnicitet eller religion. Inte förrän vi börjar se på varandra lika kommer vi att börja behandla varandra lika.

    Att hitta problem är något feminister är bra på, likaså att inte låta människor leva som de vill eller göra de val man vill. T.ex. om en kvinna väljer att bli sjuksköterska eller jobba inom offentlig sektor så hittar feminister på att det är "patriarkatets fel", den kvinna som faktiskt VÄLJER sitt yrke inom offentlig sektor (eller sjuksköterska) blir då sedd på som att "ja, det där har du inte valt själv".
    Till en annan stor fråga inom feministvärlden och närliggande världar är föräldraförsäkringen. Varför vill man att staten ska gå in och bestämma vad som är bäst för alla Sveriges familjer? Ingen vet om sin situation bättre än just en själv.

    Att hela tiden påpeka skillnader på människor skapar rasism och "rastillhörighet" (vilket är hemska ord).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väljer att tolka din kommentar som att du inte upplevt vare sig patriarkalt eller rasistiskt förtryck.

      Radera
    2. Jag har utländska föräldrar, är uppvuxen i en förort och har upplevt förtryck men av vilket slag behöver du inte veta.
      Kom inte med förutfattade om min bakgrund!
      Jag har studerat och arbetat mig uppåt till en chefsposition och jag är glad över att kunna säga att jag lyckats med det för att jag är en kompetent individ och inte för att jag är kvinna.
      Kvotering skulle inte bara drabba "patriarkatet" eller "cis-personerna" utan även dem som blir positivt särbehandlade.

      Radera
    3. Är genuint glad för din skull att det gått bra för dig etc, men det är knappast en hemlighet att kvinnor och rasifierade väljs bort enbart för att de är kvinnor och rasifierade i rekryteringsprocesser, medan vita män kvoteras in enbart för att de är vita män (av andra vita män). Det har alltså inte något med faktisk kompetens att göra, utan snarare hur kompetent personen _upplevs_, vilket alltså är relaterat till sexism och rasism. En kvinna måste arbeta dubbelt så hårt för att upplevas lika kompetent som en man. Kvotering handlar alltså i praktiken om att släppa in kompetenta personer, inte inkompetenta sådana.

      Radera
    4. Jag är bara ett exempel på alla de kvinnor som jag känner som blivit framgångsrika. Jag har dessutom svårt att tro att jag arbetat dubbelt så hårt som mina kollegor.
      Källor vore intressant på dina argument då jag inte tycker att du beskriver verkligheten som den är samt att jag (inte i min vildaste fantasi), kan tro att varje vit man som är chef INTE anställer kvinnor eller mörkhyade personer.
      Att hela tiden uppmärksamma "problem" (ibland situationer som inte ens existerar) skapar ett vi och dom samhälle. I Norge och Finland t.ex. finns inte ordet "rasifierad" vilket medför att invandrare, vita som mörka, spatserar i samhället utan att veta att det "är synd om dem".
      Med det sagt har vi i Sverige skapat detta problem själva och vägen ur det är inte att hela tiden belysa det.

      Radera
    5. Sverige har SKAPAT detta problem? Snacka om att helt osynliggöra problemet och kampen. Slut på "diskussionen".

      Radera
  4. Så sjukt bra inlägg! De andra kommentatorerna har uppenbarligen inte förmåga till strukturanalys

    SvaraRadera
  5. Om jag hade fått välja så hade jag valt den högra banan. När jag nått mitt mål (även om det hade krävt mer tid och jobb) så hade jag varit starkare och klokare än den vita mannen.

    Jag hade kastat minorna på den andra banan, jag hade tämjt krokodilen, tagit spjuten och använt dem i nästa tävling och jag hade blivit starkare PÅ GRUND av min fotboja. Om dörren är låst, eller det finns ett glas-tak så tar jag tegelstenarna och krossar skiten, INGET/INGEN STOPPAR MIG FRÅN MINA MÅL!

    Den vita mannen kommer inte utvecklas, han kommer inte innovera eller bli starkare, bara vara den samma och därmed svagare.

    När en människa med sämre förutsättningar uppnår samma mål som någon med bätter förutsättningar så blir de smartare och bätter förberedda inför nästa mål. Det finns en styrka i att ha sämre förutsättningar. Inse det och befria dig från dina egna MENTALA hinder.

    Vem hade du hellre velat ta en öl med; den vita mannen eller den svarta kvinnan?

    Du slår mig som en människa som aldrig tagit första steget, utan gnäller om vilka hinder som finns i vägen för ditt “mål”.

    Du har RÄTT: "Positivt tänkande kan inte ändra på förutsättningarna". MEN, positivt tänkande KAN ändra hur du upplever dina förutsättningar!

    Målet är resan!

    PS

    Du verkar vara en människa som lägger vikt vid VEM/VAD som säger vissa saker. Jag väljer att vara anonym så INGEN som läser denna kommentaren kan koppla det till ett kön, en hudfärg eller en ideologi.

    JAG ÄR INTE MIN SOCIALA KONSTRUKTION!

    JAG ÄR JAG!

    JAG BEVISAR MIN INTÄRNA STYRKA GENOM MIN RESA, MINA ÄRR OCH MIN ATTITYD!

    VAR SNÄLL OCH GÖR DET SAMMA!

    Alternativt kan du sitta på startfältet och gnälla över att livet inte är rättvist, mig kvittar det, jag är beroende av att överkomma ALLA hinder som sätts I min väg, hur stora de än är, hoppas att jag stöter på en alligator, hade varit överfett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste du ens inlägget...?

      Radera
    2. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

      Du är inte på riktigt. Det var den dummaste kommentar jag läst på länge. Har du någon som helst empati för folk som har det svårare än du själv har? Om du hade sagt något så dumt som det här till dem så hoppas jag att du hade skämts så fruktansvärt mycket efteråt. Efter att du förhoppningsvis fått en smäll.

      Det är uppenbart att du inte upplevt svårigheter. Varför inte gå fram till en random uteliggare som tigger om mat och säga "När du tagit dig ur det här kommer du att vara starkare och smartare än VDn för företaget du sitter utanför" och sen fortsätta med "tänk vad överfett det är då att kunna säga att du en gång i tiden tiggde om mat och nästan frös till döds".

      Du förminskar människor så otroligt mycket genom din kommentar. Det är fruktansvärt att säga att en kan UPPLEVA förutsättningar som hemlös, psykiskt sjuk med brutet ben och dessutom cancer trots högskoleutbildning men som inte fått jobb, bättre genom positivt tänkande. Snälla du, uttala dig inte om saker du har noll förståelse för. Kryp tillbaka till din trygga lilla värld och få allting serverat och tänk positivt för dig själv.

      Radera
    3. Du och jag delar inte samma uppfattning i att lyckas.

      Du verkar tro att status och pengar är att lyckas.

      Pengar och status är något jag gett upp för länge sen, jag vill hjälpa andra nå sina mål, får jag pengar för det är det ett +.

      Mina problem:
      Väldigt djupa problem som bottnar i min barndom som jag tyvärr inte är redo att dela med mig.
      Rasifierad som ungdom.
      Mental sjukdom på båda sidorna av släkten (schizofreni och depression).
      Knarkade varje dag sedan 13/14 år (lite dimmigt, du förstår nog varför).

      Jag kom över detta sakta men säkert, jobbade på det varje dag (för migsjälv)

      Jag lyckades förlåta det som hände i min barndom, jag insåg att jag inte var min hudfärg/etnicitet eller mina problem som jag hade byggt upp en identitet runtom. Jag är jag, definiera mig hur du vill.

      Jag kommer hjälpa, tro mig. Måste bara avsluta min psykologiutbildning.

      Hoppas du kommer hjälpa lika mycket som jag hoppas jag kommer.

      PS

      Jag erkänner, jag hade tur, jag är ingen våldsam människa, jag har inte ett brottsregister eller liknande. Dock har jag en insikt i hur mycket det hjälper att ta eget ansvar för sitt liv och inte uppleva sig själv som ett offer (-> positivt tänkade)

      Radera
  6. Strålande skrivet Lisa, har diskuterat samma sak med en av mina vänner precis. Jävligt skönt att det är nån som vågar skriva sanningen. Kram på dig.

    SvaraRadera
  7. Sitt där, vid din dator, klaga, klaga med andra, klaga i kör. Tills NÅGON öppnar den låsta dörren.

    Du sitter och erkänner att systemet är skevt, att man måste ta aktion, men vad gör du?

    Ber det korrupta systemet att öppna dörren. Predikar till de konverterade, tom aktion från din sida.

    "...får ont i magen, för någonstans vet vi, även om vi kanske inte vet exakt varför, att det inte riktigt är sant"

    Kanske får du ont i magen för att ingen kommer öppna dörren ÅT dig. Att DU måste öppna den själv.

    Kanske känner inte alla som du, kanske VET någon att det INTE är omöjligt och kämpar just nu, någonstans i världen för deras personliga mål (fastän miljön säger nej).

    Social förändring händer aldrig från toppen ner, den börjar på botten (med individer på botten) och tar sig upp, tills systemet inte kan stå emot (läs lite om första och andra vågen av feminism, så ska du se på självständiga aktiva kvinnor). De tog sitt öde i sina egna händer.

    Vi måste göra detsamma, det börjar med dig och mig, här och nu, på denna bloggen.

    Men jag kan bara öppna min egen dörr. Du måste öppna din.

    Det känns från citatet bevisar att du behöver lite positivt tänkande i din politiska kamp.

    Om din blogg ska resonera med läsarna, om din blogg och ditt liv ska uppmuntra till förändring så måste det börja med DIG. Jag vill att ditt nästa inlägg ska vara ett förlag!

    Ett tips, hur vi borde göra, vad vi ska göra, hur DU gjorde när maktstrukturen/patriarkatet hindrade dig, men du kämpade igenom, och lyckades ändå.

    Demonstrera lite praktisk erfarenhet, eller är du rädd för att bli kvinna och vill fortsätta vara patriarkatets lilla flicka: skriv på din blogg, engagera dig i Fi, allt enligt mallen, enligt det skeva systemet.

    Om du inte kan ge exempel på praktisk erfarenhet kanske det är dags att skaffa sig lite...

    Jag vill också ta din kritik till mig (och hoppas du gör detsamma) och säga att jag missade eller omedvetet ignorerade en fråga du ställde som jag antar att du baserar ditt svar på.

    "För varför ska det bara vara några få förunnat att slippa ha en massa skit på vägen mot målet?"

    Varför ska det inte vara så? "för det är inte rättvist"

    Sant så sant, men vad är rättvist, jag har ALDRIG varit med om en rättvis eller jämställd miljö. Kommer nog aldrig uppleva en heller, en rättvis miljö är en illusion...

    Samt så ser man lätt andras privilegium och inte sitt eget. Vi är födda och lever i Sverige, vi har det BÄST på PLANETEN.

    Låt den tanken sjunka in lite, vart du än åker i världen så kommer kvinnans situation vara värre än den du upplever just nu. Helt ärligt, tänk på det i en sekund. Du har i dagens läge de absolut BÄSTA förutsättningarna som någon kvinna har för att nå sina mål.

    Feminismen våg 1 och 2 gjorde sitt jobb, de bäddade fint. Vi fick rösträtt, tillgång till utbildning. I dagens läge gör kvinnor bättre ifrån sig än män i skolan.

    Förändring är en tidsfråga, men förändring kommer inte utan aktion, din blogg är ett litet steg, men ditt LIV måste bli steget som räknas. Varje dag måste du kunna visa att du inte gnäller, utan du GÖR, du skapar förändring i nuet, inte väntar på att någon annan ska göra det.

    från "om bloggerskan":

    "finner det helt jävla otroligt att folk vill umgås med mig"

    Positivt tänkande kommer inte ändra på de extärna variablerna, dock kommer de ändra på dig, kanske kommer det en dag stå "finner det helt jävla otroligt att folk INTE vill umgås med mig".

    Så tänker jag iaf, jag är lycklig, jag har inga problem, bara fler utmaningar.

    Jag hoppas på ett svar och ett utvecklat argument för varför positivt tänkande inte kan appliceras på feministik individuell kamp. Detta svaret behöver du inte skriva på bloggen, men besvara själv.

    Lycka till, jag älskar dig syster och hoppas att DU uppnår alla DINA mål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Systemet ÄR skevt. Kolla in fördelningspolitiken liksom.
      2. Feminister är inte samma sak som självständiga aktiva kvinnor. Feminister är vi som vill få bort patriarkatet, oavsett kön eller mått av självständighet och aktivitet.
      3. Säg inte åt mig vad jag ska göra och skriva om på min blogg. :)
      4. Du säger att en ska tänka positivt, men att en rättvis miljö är en illusion...? Tolkar det som att det är enbart individens ansvar™ att, öh, ha ett bra liv.
      5. Vi lever inte i världens bästa land längre (because patriarkatet, liberalism och FRIHET), men även om vi nu hade varit "världens bästa land", så är det ett konstigt och relativt begrepp. Vi kanske är "bäst", men knappast bra.
      6. De tidigare feminismvågorna gjorde jättebra saker (som nu står i farozonen att försvinna), men vi är långtifrån klara.

      Radera
    2. 1. Vi håller med varandra
      2. Feminism är ett stigmatiserat begrepp, i den mest generella termen så betyder det att man söker jämställdhet mellan KÖNEN, detta har sen utvecklats till att inkorporera diskriminering av alla former (=intersektionalitet)
      3. Jag ger förlag, du skriver vad du vill förlåt att det verkade som om jag befallde
      4. Här har vi det nyckeln till dörren! Om vi erkänner för oss själva att systemet är skevt, så bör vi fråga oss, vad kan vi göra för att ändra detta.

      Vi vill nå jämnlikhet, men vad betyder jämnlikhet? När man studerar intersektionalitet så inser man att varje INDIVID har egna förutsättningar och problem för att uppnå deras mål.

      Detta ledde mig till att skippa Sociologiska teorier och fokusera på Psykologiska teorier. Efter 4 år på universitetet så har jag nu insett att en individ skapas (i det stora hela) 50% av sin miljö 50% av sin genetik.

      Vår egen genetik styr vi inte över, inte vår miljö heller. Dock kan vi påverka miljön (inte genetik). Men systemet är skevt, man kan inte förändra ALLAS förutsättningar genom att producera lagar.

      I detta perspektiv så handlar societal förändring om att förändra individer, en och en. JA! detta är en svår uppgift, det skulle vara mycket trevligare om vi alla skulle kunna skriva på ett papper "nu är Sverige jämställt", men politiska beslut förändrar inte verkligheten; verkligheten är verkligheten.

      Vi föds, vi växer upp i en miljö, vi anpassar oss, vi försöker överleva så gott vi kan. Naturen (vilken vi lever i; människan är en bi-produkt av naturen, men fortfarande del av den) har ALDRIG varit "rättvis" eller "jämnställd".

      Individer föds, de försöker överleva, de som lyckas för vidare sina gener.

      Jag kan inte i min vildaste fantasi se hur ett jämställt samhälle ser ut; om vi inte alla är kloner i en steril miljö. Där vill inte jag leva, jag gillar mångfald.

      (du verkar hålla med om detta eftersom du erkänner att "världens bästa land" är ett relativt begrepp, det är jämställdhet också om du inte kan visa exempel på det)

      5 & 6:

      Här kommer då frågan, om systemet är skevt och det finns INGA exempel på en jämnstäld miljö så undrar jag vad du kämpar efter.

      Feminismens stora kamp i dagsläget (så som jag uppfattar den) är att ändra på gamla stereotyp bilder, gamla fördomar från vårt förflutna.

      Tidigare feminist vågerna öppnade upp för möjligheten för kvinnor att få samma utbildning och förutsättningar. Dock, erkänner jag, fördomar finns kvar.

      Hur ändrar man fördomar? Jo man bevisar motsatsen!

      Hur bevisar man motsatsen? Genom att vara ett exempel!

      Återigen, vad är ditt mål? vad hindrar dig från ditt mål?

      Definiera de två sakerna I DETALJ, börja experimentera med hur man kan uppnå det. När du kommit i mål, då kan du börja gnälla och lära ut, för då har du gjort nått, du har demonstrerat att du är kapabel, vare sig du är kvinna, man, homo, hetro, svart, vit eller allt där imellan.

      Ja jävlar, shit, nu verkar kampen riktigt, för nu ligger ansvaret på DIG direkt, inte på någon annan, inte på ett system, inte på en regering eller ett land. Det ligger på DIG.


      Sverige är ett av de bästa länderna i världen, alla kategorier, tyvärr. En kvinna i Afrika hade läst din blogg med AVSKY.

      Du fick utbildning GRATIS (ända till universitetet, om du valde att kämpa tillräckligt hårt), du har till gång till rinnande RENT vatten.

      Ändra ditt perspektiv på din verklighet, sluta se hinder och börja va tacksam för dina möjligheter, ta dessa möjligheter och nå din dröm.

      Det kanske blir svårt (ingen sa att livet skulle va lätt) men med positivt tänkande kan du nå dit; jag hoppas du lyckas (så länge du inte skadar någon på vägen).

      PS

      Jag förväntar mig inte att ändra dina tankar om saker och ting med TRE inlägg, men jag hoppas jag har planerat ett frö, ett frö för förändring.

      Helt ärligt tror jag inte du tror att du kan nå dina mål på egen hand, jag tror du tro att något utanför dig måste förändras innan du kan förändras. Lycka till, du är kapabel, DU KAN låt inte patriarkatet hindra dig!

      Radera
    3. Varför tror du från första början att inlägget handlar om mig och mitt liv och mina eventuella mål? Inlägget handlar om fördelningspolitik, inte mig och mitt liv och mina eventuella mål. Jag vill prata politik, jag är inte intresserad av livscoaching (skrev t.o.m. i inlägget om hur mycket jag avskyr det) och hur jag kan "nå mina mål". Det är fullständigt ointressant.

      Radera
    4. Påverkar inte politiken ditt liv?

      Är inte ditt liv politik?

      Är inte allt politik?

      Intressant att du vill dela på det politiska och ditt liv. Jag hade inte sett någon skillnad på det; speciellt när man ser det från ett feministiskt perspektiv. "The private is political" om vi kan vår Feministiska historia...

      Därefter vill jag påpeka att genom hela artikeln skriver du "vi" vilket får mig att anta att du räknar in dig-själv i detta "vi".

      När jag läste din artikel (och kollade runt på din blogg) så kändes det (och jag erkänner, jag kan ha fel) men (från om bloggerskan):

      "Gemensamt för alla inlägg är att de speglar ganska bra vad jag tänker på just nu, eller tycker är viktigt, eller roligt. Den utgår från mig och min tankevärld, men den handlar ganska lite om vad jag faktiskt gör"

      "den utgår från mig och min tankevärld"

      Detta är anledningen att jag tror du pratar om dig i din inställning...

      Det är också här jag har ett problem. När en någon i ung ålder (säg 12 - 13) kommer in på din blogg, så ser de inte en stark förebild som de kan följa eller dra inspiration från. Istället så får de höra hur det är omöjligt för vissa att nå sina mål p.g.a. systemet.

      DETTA ÄR PROBLEMET

      Vi måste vara förebilder, våra tankar och vår lilla bubbla är irrelevant till det stora hela (du inser att folk läser dina inlägg). Det handlar om vad vi, du, jag GÖR. Jag menar inte i ett "profit" sammanhang, utan vad du faktiskt gör, på daglig basis. Låt dina dåd förmedla dina tankar. Om dina tankar stämmer så borde du kunna lösa problem...

      Var ett exempel, inte ett offer.

      Jag kommer aldrig säga att det inte finns problem, dock kommer jag uppmana om individuell ansträngning till att lösa dessa problem.

      Återigen, jag älskar dig, jag har inget val, du är del av helheten, del av lösningen. Jag hoppas du inser att du gör mer skada än nytta med sådana här inlägg (det kanske gäller mig med, jag vet inte om jag lägger mer eld på din felaktiga brasa nu; jag hoppas på motsatsen).

      Den tredje vågens stora test är att motverka dessa könsroller och stereotyper.

      Detta kommer inte lösas under vår generation, men nästa. Vi måste ta steget och vara förebilder, inte genom att dela våra tankar, men genom aktion. Var ett exempel, vissa andra som tror att det är omöjligt att det är möjligt. DETTA ÄR DEN AKTIVA KAMPEN.

      Igen, jag älskar dig, jag hoppas du lyckas med allt i ditt liv. Men inse, saker börjar med dig, både stora och små. Det är lätt att lägga skuld på andra eller strukturer. Du pratar om att nå sina drömmar, nå dina och lär andra. Visa vad kvinnor är kapabla till!

      Radera
    5. Självklart är det privata politiskt, men återigen, inlägget handlar inte om mig som person. Isåfall hade jag skrivit ”uj, detta problem jag har, hjälp tack” eller nåt.

      Jag är gärna en Stark Förebild™ och inspirerar gärna andra unga att ta kampen mot patriarkatet och klassamhället som äter upp oss inifrån. Men kom inte och säg att jag ska vara på ett visst sätt (och i synnerhet INTE när du inte ens känner mig). Jag för kampen på det sätt som passar mig bäst.

      Intressant att jag ska upphöra att vara ett offer. Är det inte mer rimligt att be förtryckare att sluta förtrycka oss? Då slutar vi ju vara offer. Jag kan inte ”sluta vara offer” ba poff sådär :) lägg aldrig skulden på den som blir förtryckt.

      Vet ärligt talat inte vart du vill komma, så slutar nog ”diskussionen” här.

      PS. Säg inte att du älskar mig. Du känner mig inte.

      Radera
  8. HAHAHAHA! Såg nyss att det står "tänk positivt" på din banner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är så stolt över mig själv.

      Radera
    2. Jag älskar dig!

      Radera
  9. Jisses. En del mår verkligen inte bra...
    Vill bara tacka för ett bra inlägg, även om det är ett tag sedan du skrev det :) . De där jäkla coacherna har jag också funderat över. Tack!

    SvaraRadera