Svensk EBM och Bodytåget.

Det hände något väldigt intressant och roligt innan jag begav mig till gårkvällens Bodytåget. Jag var hemma hos min bästa vän Katti som bjöd på plockmat i min ära då jag dagen innan hade tagit examen (grattis till mig!). Hon klickade lite snabbt på Facebook och såg då en extremt rolig bild som en bekant till henne hade lagt upp och taggat en massa bodytyskar i. Avsändaren var Electric Tremor Dessau, en tysk EBM-association som verkligen ÄLSKAR svensk EBM (men som hatar svenskar som skräpar ner på deras festivaler. Kulturkrock :().

Vi fulskrattade länge till denna bild, och bestämde oss för att re-posta den på Swedish EBM. Sverige må ha åkt ut ur EM, men vi är fan asgrymma på EBM :( och detta var kanske ett tecken på att det skulle bli en bra kväll. Jag menar, vi är bäst på EBM, vad kan gå fel?

Hursomhelst. Jag åkte sedan till Nalen Klubb och Bodytåget där Stockholm Wrecking Crew (SE), No sleep by the machine (SE) och SCHRAMM (DE) skulle spela live. Jag kom mot slutet av SWC:s spelning och kan nog därför inte säga alltför mycket om hur deras spelning var (den bedömningen överlämnar jag till andra). Dock såg jag de två resterande banden… obviously. 

Vi kan börja med No sleep by the machine. Jag älskade metallrören på scenen, jag älskar ljudet när man slår på dem. Äh vafan, jag älskar bandet. Jag älskar deras skitiga undergroundsound, doften av belgiskt och Skinny Puppy. Fuck it, de är skitbra. Och spelningen var också bra, dock något besviken när merparten av trummorna inte var live. Men på det hela stora, mycket bra, och deras kommande skiva kommer ut redan i höst vilket gör mig väldigt glad. Och jag kanske låter hipster när jag säger detta, men jag älskar att deras sound inte låter kommersiellt.

Jag ska erkänna att jag inte hade ”läst på” överdrivet mycket om SCHRAMM innan spelningen. Jag hade bara lyssnat på deras självbetitlade debutskiva på Spotify, och det som slog mig var att de lät så… fulländade. Som att alla nybörjarmisstag begåtts. Det är något förvånande eftersom det är just ett debutalbum. De var liksom… FÖR bra. Nästan som att en läskigt kommersiell skivbolagsgubbe hade styrt projektet med en järnhand. Samma sak med spelningen: De verkade nästan vara FÖR självsäkra på scenen för att vara debutanter, alldeles för erfarna. Som sagt, de var för bra för att vara debutanter. Förklaringen fick jag idag när jag läste på lite mer om bandet: Samtliga medlemmar har mycket erfarenhet inom musik.  Enbart SCHRAMM har funnits sen 2006 (oklart dock varför det tog så många år att släppa en skiva. Deras promo-EP kom 2011 och debutalbumet detta år). Och medlemmarna har pysslat med musik rent allmänt sedan sena 90-talet. Polletten trillade ner hos mig. Men det visste jag ju inte igår. Det enda jag visste var att de var nästan FÖR perfekta och finslipade, och att de mycket väl kan spelas på radio. Detta kan vara något som de kan tas som en förolämpning, men vad jag menar var att kvaliteten var hög och att de visste precis vad de höll på med. 

På det stora hela en mycket lyckad kväll, dock kanske något lite folk. Vi svenskar ska kanske lägga ner fotbollen för gott och satsa på EBM och EBM-klubbar istället? Inte mig emot… jag gillar inte ens fotboll.

 

(gjorde denna för några veckor sen)