onsdag 13 juni 2012

Så du har rest dig igen.

Något skrämmande att senaste inlägget är från februari. Men det har sina orsaker att jag inte skrivit ett skit i bloggen under flera månaders tid: Jag har inte haft tid p.g.a. mycket skola, och de stunder jag haft tid så känner jag inte riktigt att jag prioriterat bloggande. SÅ stor del av mitt liv är det inte... än. Jag hoppas jag kan bli förlåten för denna improduktivitet.

Tiden har gått fort. Det kändes som det var igår jag påbörjade min paralegalutbildning, och på fredag tar jag examen. Idag (eller tja, igår) så gjorde jag sista skolgrejen. Jag har nu ingenting kvar att göra. Det känns så tomt. Vad ska jag nu göra på kvällarna och helgerna, om inte en massa skolarbete? Helt plötsligt så är jag ledig, i ordets rätta bemärkelse. Inte "lektionsfri" som jag tidigare benämnt min pseudoledighet. Inga som helst förpliktelser och åtaganden. Det känns tomt, och fel. Jag älskar ju att ha något att göra, hela tiden. Jag är ganska dålig på att "roa mig", dvs göra sånt som är uteslutande nöje. Jag gillar att göra nytta utav mina nöjen. Att vara produktiv. Ha entreprenörsanda.
Så ja, det känns lite tomt nu, och vilset.

Och det är ju mer än bara skola som hänt, förstås. Mest småsaker, men även de små sakerna har betydelse. Att träffa någon, att bli lämnad. Att skratta, gråta, tändas, andas. Att tappa hoppet, att våga igen. Att slås i spillror, resa sig upp, springa omkring, förvirrad förirrad. Vad hände? Var är jag på väg? Och vart tog du vägen?
Klart man förlorar tillit. Det man trodde på... var ingenting. Visade sig vara ingenting.
Luftslott.
Inte undra på att man vill mura igen, en gång för alla.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar