Den feministiska debatten.

Så var det dags för mitt första bidrag till min egen bloggutmaning. Föga förvånande så tar detta inlägg avstamp i torsdagens haveri ”Fittstim – min kamp” med efterföljande debatt i SVT Debatt (Schyman briljerade och nån oklar manlig transfob satt och öste ut sitt hat över trans*personer, that’s the sammanfattning av the debatt). Jag har i skrivande stund fått in flera fantastiska bidrag till denna utmaning, så det är med viss prestationsångest och klasskomplex och tillhörande bildningskomplex som jag skriver detta. Ohwell. Återkommer faktiskt till detta sen.

Detta inlägg kommer inte vara en recension av programmet och debatten (har redan skrivit om det på andra ställen, plus att det finns andra som redan skrivit bra texter om varför programmet sög). Jag kommer däremot plocka upp en detalj som jag speciellt hakade mig upp på, bland all transfobi, hen-förakt, hjärnforskning, dåligt formulerade frågor och annat trams som fick utrymme istället för viktiga frågor, typ lika lön och sexuellt våld.

Det hände först när de intervjuade undersköterskan Mira som pratade om att jobba inom vården, ett kvinnodominerat yrke med sämre löner än jämförliga mansdominerade yrken. Hon var den första arbetarkvinnan (och rasifierade kvinnan) som fick komma till tals i programmet: en kvinna som inte läst genusvetenskap, som inte hänger med feminister på sociala medier, som antagligen inte har tid att låna en bok eller två om feminism och genus på biblioteket. En rätt vanlig arbetarkvinna, som på frågan ”är du feminist?” inte kunde ge ett självklart svar. Andra gången var det i Debatt, när en annan kvinna, Moa, även hon undersköterska, sa att hon inte kände sig hemma i feminismen. Hon menade att programmet var bra för en, enligt henne, vanlig kvinna som var osäker kring om en är feminist eller inte.

Jag är själv från arbetarklassbakgrund, men ändå haft vissa privilegier i att jag är vit, hade stöttande föräldrar och därmed fick bra läshuvud. Men jag har å andra sidan inte tagit en enda akademisk poäng (är yrkesutbildad) och lider av vad jag kallar för bildningskomplex, som ibland, om jag inte är försiktig, får mig att bl.a. vilja hetsläsa istället för lustläsa litteratur. Många feminister jag känner är så fantastiskt smarta och skarpa att jag ibland undrar vad jag, lilla obildade jag, kan komma med (ingenting, känner jag oftast). Jag har aldrig varit med om att någon feminist sagt till mig eller någon annan ”denna diskussion är bara för de som läst högskolepoäng” eller ens antytt det, men å andra sidan upplever jag att den internfeministiska debatten idag är så skarp och bra på maktanalys att det är svårt att hänga med om en inte har förkunskaper.

Så på ett sätt kan jag förstå dessa arbetarkvinnor. Den feministiska rörelsen inkluderar i hög grad fortfarande arbetarkvinnor (bara idag, när jag var på torgtalsutbildning, så handlade nästan samtligas testtorgtal om frågor som angår främst arbetarkvinnor), MEN inkluderar numera även fler grupper, såsom rasifierade, trans*personer och folk med funktionsvarianter. Fler makter analyseras i samverkan, nya begrepp uppkommer, vokabulären utvecklas och helt plötsligt har vi en ny feministisk plattform, som många kan uppleva svårtillgänglig rent kunskapsmässigt. Att ha förkunskaper känns nog för många som en förutsättning för att få vara med, eller åtminstone förstå feminismen idag.

Men.

Sara Abdollahi skrev igår några tweets som jag särskilt fastnade för. Jag citerar:

”Gramsci hävdade att ’det bästa sättet att hålla nere ett folk är att inte utbilda dem’. Att vara utbildad betyder inte 160 poäng i Genus. Utan att ha läst texter för att kunna försvara sin rätt till existens.”

Detta tycker jag sammanfattar hur jag tänker och känner. Vi behöver en debatt, en ständigt utvecklande analys som inkluderar fler, men vi måste samtidigt även kunna inkludera de som inte läst statsvetenskap eller genusvetenskap, eller likt mig lånat shitloads med böcker på biblioteket. Alla måste få en chans att kunna försvara sin rätt till existens, men som t.ex. vanlig arbetarkvinna kan det vara svårt att få en chans att bli bildad om vi inte hjälper henne. Det känns inte rimligt och rättvist att kräva att dessa kvinnor ska läsa 10 böcker och följa 10 bloggar regelbundet för att förstå feminism, för de har antagligen inte den tiden. Vi måste kunna ta det som är kärnfullt från våra debatter och analyser och göra de lättillgängliga, så att även en vanlig arbetarkvinna ska kunna svara ”ja” på frågan ”är du feminist?” (förutsatt att hon är det vill säga). Många feminister är duktiga på detta, men vi kan såklart vi ännu bättre och ha detta i åtanke när vi försöker nå ut externfeministiskt, att strävar efter att vara lättillgängliga.

För det kan nog som arbetarkvinna, som inte studerat feminism, genus och statsvetenskap och inte upplever sig ha tiden eller ingången att göra det, kännas lättare att avfärda feminismen som akademisk och medelklass, eftersom det är den bilden som förmedlas genom medier, då mestadels vita medelklassfeminister från akademier får plats. Medierna har förstås ett enormt ansvar (som Lotta skrev om), men vi kan också göra något.

Det skulle vara intressant att höra era tankar kring detta.

Jag lägger ned bloggutmaningen.

Ok, jag blåser av hela den här bloggutmaningen, den är ju tydligen helt överflödig då det redan är vi feminister som sätter agendan.

Lol, skojade bara, bloggutmaningen och kampen forsätter.

Selfie.

Tänkte att det kunde vara lämpligt med en aktuell selfie, speciellt då jag klippt mig (läs: klippt bort trollhåret) och påbörjat balsammetoden (igen, lol). Mitt hår är redan så mjukt och underbart och åh.

Använder Garant Såklart klimatsäkrat balsam som tvättbalsam, och TRESemmé Naturals Nourishing Moisture Conditioner som vårdbalsam. När håret har torkat och är lite fuktigt så kramar jag in lite jojobaolja från Aroma Creative (vilken jävla reklampelare det här blev? aja), för lite extra mjukhet och fukt.

Så nu använder jag varken schampoo eller tvål (använder kokosolja). Känns fint.

Bloggutmaning: En feministisk agenda – Debatten idag.

Då startar vi upp med första ämnet i bloggutmaningen! Om du missat vad bloggutmaningen går ut på, se detta inlägg.

Denna utmaning går som sagt ut på att vi feminister ska sätta vår egen agenda, men jag tänkte att vi skulle, i sann projektanda, börja med en liten enkel diskurs*- och nulägesanalys. Hur ser debatten om feminism ut idag? Anledningen till detta är för att vi ska kunna konkretisera var vi står just nu.

Detta kan ni göra lite som ni vill. Ni kan antingen se vilket språk antifeminister för i t.ex. bloggar och på forum, eller hur debatten förs på mer etablerade plattformar som t.ex. debatt.svt.se och de större tidningarnas ledarsidor. Vilket språk används i debattartiklar? Vem får komma till tals? Varför används just de orden och uttrycken, tror du?

Ni kan välja att antingen rada upp en massa ord som tycks vara vanligt förekommande, eller bara välja ut ett enda ord eller fenomen och diskutera kring det. Huvudsaken är att ni på något sätt exemplifierar den feministiska debatten idag, och vilken agenda som finns just nu.

Har ni total idétorka så kan ni vänta tills SVT sänder första avsnittet av "Fittstim - min kamp" på torsdag, gissar att en hel del inspiration kan tas därifrån, med tanke på frågeställningen...

Vill ni ha ytterligare inspiration: Jämför med hur debatten såg ut på, låt säg, 70-talet. (hint: väldigt snarlik) (nej, vi har inte kommit nånstans).

Deadline är söndagen den 19 januari kl 17:00. Då vill jag att ni har länkat era inlägg, antingen i detta kommentarsfält, eller genom att pinga mig på Twitter (@Fulskratt), och/eller taggat er tweet med #femagenda. Ni får självklart alltid diskutera under hashtagen, och kanske få ytterligare inspiration av varandra till era inlägg.

* = Diskurs betyder i korthet ungefär "en typ av språkbruk i debatter som innehåller indirekt och antydande information". Aktuellt exempel är "Har feminismen spårat ur?", som med sin frågeställning antyder att feminismen ens KAN spåra ur. Det kan den ju såklart inte. Men vi tvingas ofta argumentera under liknande frågeställningar, varför det är viktigt att vi sätter agendan först. Diskursen sätter med andra ord agendan för debatten.

Bloggutmaning: En feministisk agenda – Introduktion.

Välkomna till min bloggutmaning! Min första, faktiskt. Känns bra såhär nu under supervalåret.

För det är ju som sagt supervalår nu, med EU-val i maj, och kommun-, landstings- och riksdagsval i september. Det är nu debatten kommer hetta till ordentligt, och tyvärr kommer den, om vi feminister inte är på alerten, att vara på rasisternas och antifeministernas villkor. Vi spelar alldeles för ofta på deras planhalva istället för på vår egen, och vi använder deras diskurs* istället för vår egen. Det funkar inte.

Denna bloggutmaning går ut på att det är vi som ska stå för problemformuleringen, att det är vi som ska sätta agendan för debatten. Det låter krångligare än vad det är: i korthet ska vi debattera ämnen på våra villkor. Vi ska inte besvara någon meningsmotståndare med dennes ord, utan med våra egna.

Förhoppningsvis kommer vi lära oss mycket av varandra, få nya insikter och kanske en del örfilar. Du får vara med precis hur lite och hur mycket du vill. Tycker du något ämne är svårt, eller känner dig inte så insatt, skriv gärna ändå! Du kan ju skriva om t.ex. varför du upplever ämnet svårt och/eller exkluderande, det kan ge en själv och andra insikter. All internkritik, som är just kritik och inte rena påhopp, är bra.

Krav för att du ska vara med:

• Du är feminist.
• Du är intersektionell. Eller åtminstone försöker vara intersektionell, och de gånger du misslyckas vara det så kan du ta kritiken på ett bra sätt.
• Du har en blogg.

Varje söndag kommer jag att publicera ett inlägg med bidrag, samt ett inlägg med information om veckans ämne. Deadline för era inlägg är söndagar kl 17:00. Länka antingen genom att kommentera på min blogg, eller tagga mig på Twitter. Så. Nu vet ni.

Vill du diskutera på Twitter, och/eller droppa ditt inlägg så jag och andra kan se det (tagga mig gärna så jag ser det direkt, @Fulskratt), så kan du tagga ditt inlägg med #femagenda (den är ockuperad av en tweet från 2011, så det får duga). Har du inte blogg så är du självklart alltid välkommen att twittra! Alla är välkomna att twittra närhelst.

Har du förslag på ämne så är du alltid välkommen att höra av dig, antingen här i kommentarsfältet, eller på Twitter.

Varmt välkomna, ännu en gång!

* = Diskurs betyder i korthet ungefär "en typ av språkbruk i debatter som innehåller indirekt och antydande information". Aktuellt exempel är "Har feminismen spårat ur?", som med sin frågeställning antyder att feminismen ens KAN spåra ur. Det kan den ju såklart inte. Men vi tvingas ofta argumentera under liknande frågeställningar, varför det är viktigt att vi sätter agendan först. Diskursen sätter med andra ord agendan för debatten.

Lyckliga i alla sina dagar.

Läser Nina Björk.

Kladdkaka för klasskampen.

Kanske en av de godaste kladdkakerecepten evuuuuur.

1. Sätt ugnen på 200°C.

2. Vispa fyra ägg med 1½ dl socker.

3. Ställ 200 g smör och 100 g ljus och 100 g mörk blockchoklad i micron. Värm detta och rör ihop, men se upp så att det inte kokar! När klumparna har försvunnit och röran har svalnat häller du det i äggblandningen.

4. Häll sedan i 2 dl vetemjöl och 1 tsk bakpulver och blanda.

5. Smöra och bröa en form och häll chokladsmeten i den. Ställ sedan in formen i mitten av ugnen. När kakan är klar ska kanterna ha blivit torra men mitten ska gunga och dallra.

6. Ställ kakan svalt och servera sen med eller utan grädde, eller jordgubbar, eller vad du känner för.

Omnomnomnom